"Alla" tycker och säger att Göta kanal upplevs bäst från båten. Fast då har de förstås aldrig cyklat utmed kanalen i måttfullt tempo. Man kommer så nära kanalen som det ens är möjligt utan att hamna i den och slipper dessutom utmaningen med att slussa. Om båtfolket är ett med kanalen, är cyklisten den tillbakadragne observatören som kan casha in lite skön motion som välkommen bonus.
– Men det är mer krävande att cykla i de norska fjällen, konstaterar Cathrine Jonsen när våra tvåhjuliga utflykter korsas i Brådtom.
Hon och Marte Svenneby har rest till Göta kanal från Norge med varsin välutrustad MTB i bagaget.
Själv har jag hyrt en damcykel med praktisk cykelkorg i Söderköping.
Äventyret behöver inte vara en materialsport.
– Vi har aldrig tidigare cyklat i en sådan här miljö, säger Marte Svenneby.
– Det är otroligt vackert. Vi fick tipset från vänner hemma i Norge. De hade varit här och cyklat tidigare och hade lagt upp en massa fina bilder på sociala medier. Det var väldigt inspirerande. Vi har också upptäckt att det är mycket barnvänligt. Barnen får följa med nästa gång.
– Nu är vi bara här en snabbis. Bara ett par dagar. Vi övernattar i Söderköping och har varit ända borta i Borensberg med cykeln och vänt. Nu ska vara bara trampa tillbaka till Söderköping igen innan det är dags att börja köra hemåt, fyller hennes kompis i.
De försvinner längs kanalbanken i riktning mot Söderköping. De pinnar på i bra fart. Själv vänder jag åt andra hållet och tar sikte på Norsholm som är målet för turen. Jag har tidigare under dagen hyrt cykeln vid Korskullen i Söderköping och Johan Stenberg, som driver Söderköpings camping och vandrarhem, har ställt in sadel och styre enligt konstens alla regler. Det finns både sju- och treväxlade hojar att välja mellan och de med packning eller småttingar hyr lämpligen en transport- eller barnkärra. Sedan är det bara att ge sig iväg.
Med kartan behändigt utvikt framför sig i cykelkorgen är det inget stigfinnarmässigt mästarprov. Följ kanalen är ett annat bra tips och de gamla, grusbelagda dragvägarna utmed kanalen är perfekta för i princip alla typer av cyklar så länge man inte envisas med att köra på smala racingdäck.
Där Göta kanal övergår i sjön Asplången, måste man som cyklist överge den omedelbara vattenkontakten för några kilometer. Man trampar genom Luddingsbo och Snövelstorp och det är bitvis kuperat men hela tiden välskyltat. Sedan blir det lite mera skog innan grusvägen svänger ner mot kanalen igen och man plötsligt befinner sig vid Brådtoms sluss. Ett efterlängtat raststopp som blivit en naturlig samlingsplats för, inte minst, cyklisterna. Kaffe med dopp och lite glass på det återställer energinivån och sista biten innan vändningen vid Norsholm går snabbt när cykeln spinner och kedjan glödgas i farten.
I Norsholm blir det ännu mera fika och det är med viss tillfredsställelse jag noterar att det blir medvind på vägen tillbaka. Inte för att det ska spela någon roll, en sann cyklist bortser alltid från de vädermässiga utmaningarna. Men ändå.
Efter en trivsam dagstur kan cykeln återlämnas vid Korskullen. Benen har fått sitt efter ett idogt trampande och själen och sinnena mår också sällsynt bra efter alla möten, med både människor och natur, utmed Göta kanal. Kanalen gör sig bäst från cykeln.