Svenska marinen firar i år att ubåten funnits i försvarets tjänst i 100 år. Bruno Lindström i Mjölby minns sin tid som värnpliktig på den engelsktillverkade ubåten Spiggen.
-- Vi var tre värnpliktiga ombord som var kommenderade i maskinen men vi fick göra det mesta. Jag brukade kalla mig maskinkunnig kockjungman, berättar Bruno.
Spiggen var en mindre ubåt utrustad för strid - men utan torpeder. I stället skulle ubåten användas för att transportera attackdykare som slussades ut från ubåten för att fästa minor på fiendeföremål.
Till Spiggen hörde en följebåt och den totala besättningen på båten och ubåten uppgick till ett tiotal personer.
-- Det var litet och trångt men då tyckte man inte att det kändes speciellt läskigt. Under uppdrag fick vi värnpliktiga inte styra båten men under transporter hände det att vi fick köra. Den som navigerade stod då ovanpå ubåten vid ytläge.
Bruno Lindström låg inne i 15 månader och 1961 skulle Spiggen med följebåt ner till Helsingborg för att delta i en stor marinövning.
-- Resan tog några dygn. Vi lämnade Märsgarn utanför Berga som var vår bas och tog oss ner till Nyköping, Söderköping och in i kanalen.
- I Borensberg övernattade vi på Göta hotell. Allting gick bra, när vi slussade låg vi jämsides med följebåten och det var inga problem.
Men väl framme i Götaborg stötte besättningen på problem.
-- Det var hård sjö och Spiggen fick motorhaveri och kunde inte fortsätta. Vi fick gå inomskärs och ankra upp medan några befäl tog sig iland till en sommarstuga för att låna en telefon.
- Spiggen fick i stället transporteras till Helsingborg via järnvägen medan följebåten fortsatte till sjöss, minns Bruno.
Att Bruno Lindström hamnade i flottan var ingen tillfällighet.
Redan som 17-åring, 1957, gick han till sjöss. I Malmö mönstrade han på M/S Biskopsö som maskinelev.
-- Efter det hamnade jag automatiskt i flottan.
Vad var det som lockade med sjölivet?
-- Jag vet inte riktigt men på den tiden var det populärt och jag hade flera kompisar som gick till sjöss.
Inte förrän 1965 mönstrade han av Då hade han utbildat sig till maskinist.
-- När jag träffade min fru Rose-Marie gick jag iland. Men jag har varit nästan överallt, i Sydamerika, USA, Afrika, Persiska viken . . .
En annan händelse från värnpliktstiden som han minns var när flottan hade en besöksdag för anhöriga och en sångerska som just slagit igenom dök upp som sällskap till ett befäl.
-- Det var Lill Lindfors, skrattar Bruno Lindström.