I september ska den fjuttas på, årets kolmila vid Sjölunda Såg strax utanför Godegård. Fram i vårdagarna, eller närmare bestämt i april månad, är det sedan dags att "skörda" kolen.
Häromdagen kunde allmänheten få en lektion i hur de spektakulära högarna av björkved bygges. Anders Nylund, något av en pionjär när det gäller kolmilor, berättade om luftspalter, stybb, rosten, kungen och den centralt placerade tändtrumman. Att försöka sig på en beskrivning av själva byggandet är meningslöst.
Då är det betydligt enklare att berätta att årets kolmila är den nionde i ordningen som reses vid Sjölunda Såg. Och Anders Nylund har varit med från början.
– Det var Sven Axelsson som kom upp med (den knasiga) idén 2008. Han hade sprungit på en hög med röjved och ringde upp mig.
Hade du någon erfarenhet av kolminor då?
– Oja, jag hade byggt 13 stycken innan. Att jag dessutom har en egen såg och perfekt mark att bygga på var förstås ännu ett plus.
Han skrattar.
– Sven hade nog bestämt att vi skulle hålla till hos mig redan innan han ringde.
Duon blev snart en trio när Sven Hellqvist hoppade med.
Årets kolmila kommer att bestå av 110 kubikmeter björkved när den är färdigbyggd, berättar Anders.
– Det är inte den största vi byggt, i fjol var den på 145 kubikmeter.
Men heller inte den minsta?
– Nej, den första var på 45 kubik, men hade Sven (Axelsson) fått som han velat så hade den bara blivit på 15. Jag lyckades övertala honom att det var för fjuttigt.
Den 17 september är det dags att sätta eld på milan, ett event som varje år brukar locka runt 300 besökare. Kolningen tar 8-9 dygn, därefter behöver kolmilan ytterligare två-tre veckor på sig för att helt slockna. Kvar av den ursprungliga veden blir runt 40% materia - allt som högkvalitativt grillkol.
– En kille berättade för mig att han hade grillat på samma kol tre gånger. Sant eller inte, det blir riktigt bra grejer i alla fall, försäkrar Anders.
– Fjolårets skörd, 1300 fyrtioliterssäckar, tog slut på bara några veckor.
Det är lätt att imponeras av kolmilans konstruktion. Är tekniken gammal?
– Vi får tacka de tyska smederna som kom hit på 1500-talet. Deras kunskaper inom järnhanteringen var hög och det var så här de tillverkade kolet.
I samband med att kolmilan sätts i brand serveras den omtalade kolbullen på gårdens cafeteria. Bakverket består av bland annat kornmjöl och fläsk och fräses i fläskflott över öppen eld i gjutjärnspanna.
– Väldigt populär, men för egen del räcker det gott med en, skrattar kaffeserveringens stora veteran Gerd Axelsson, försiktigt grimaserande.