Uppskattningsvis 7 000 föremål finns hos Svenskt Porslinsmuseum.
– Vi vill att alla ska hitta något bekant, vi visar porslin från både "högt och lågt".
Leif Linderoth är sedan 1985 ägare till det som numera heter Svenskt Porslinsmuseum och som finns i Godegård, inrymt i säteriets gamla byggnader.
– Det som skiljer oss från andra större porslinsmuseer är att vi visar produkter från alla våra viktiga svenska tillverkare.
Robert Wonsch och Leif Linderoth visar några favoriter.
Leif berättar att de stora tillverkarna har sina samlingar, men de visar egentligen bara sin egen produktion.
– Vi har väldigt mycket, gissningsvis 7 000 föremål, från hela Sverige, men också en del importerade av Ostindiska Kompaniet.
När man går runt i museet möts man inte bara av hyllor med porslinsföremål, många uppsättningar visas i sina naturliga sammanhang, exempelvis i en komplett 1960-tals rumsmiljö med festdukat kaffebord. Stilperioden visas med tidstypiska föremål. Igenkänningsfaktorn är stor. Det är lätt att man stannar upp och minns kaffedoften och hör pipet från en Vissel-Johanna. En rundvandring är till lika stor del en historielektion som en katalog över svenskt porslin.
"Svart Ruter", formgiven av Karin Björquist (Gustavsberg) tillsammans med en annan klassiker - cobratelefonen.
Museet visar i år en uppsättning porslin beställt och använt av Flottan och Armén cirka 1850 - 1950.
– Tyvärr är det nog inte möjligt att bygga upp en sådan här samling idag, säger Leif Linderoth.
– Tiden har gått förbi, det gamla fina porslinet har nu inget värde och skrotas till stor del. Den generation som uppskattar väldesignat porslin blir äldre och äldre, och många ungdomar saknar känslan. Man vill kolla lite snabbt, få sin kaffe latte och skynda vidare i livet.
Detta gör förstås att Porslinsmuseets ambition blir än viktigare.
Wilhelm Kåge formgav "Liljeblå" till Liljevalchs Hemutställning. Servicen var avsedd för arbetarklassen, men blev i praktiken alltför dyr.
Museets porslin visas i sina rätta tidsmiljöer.
Att be Leif Linderoth och Robert Wonsch plocka fram några dyrgripar visade sig inte vara möjligt. Främst beror det på att man betonar att varje besökare ska hitta något minnesvärt, att värdet ligger i igenkännandet, inte i om den ena pjäsen är "finare" än den andra.
Att lyfta fram de exklusiva pjäserna är Leif och Robert alltså inte intresserade av, däremot berättar de gärna om sina personliga favoriter. Leif nämner August Malmström, som kring 1870 arbetade fram den "Fornnordiska stilen" tillsammans med Magnus Isaeus. Robert pekar på Wilhelm Kåge, som bland mycket annat formgav den så kallade Arbetarservisen "Liljeblå". Den producerades av Gustavsberg 1917– 1940 för Liljevalchs "Hemutställning". Servisen blev emellertid alldeles för dyr för arbetarklassen, och köptes istället av välbärgade ungdomar.
August Malmström och Magnus Isaeus formgav 1874 den "Fornnordiska stilen", vilken är muséiägaren Leif Linderoths personliga favorit.
"Här visar vi en porslinsaffär", berättar Leif Linderoth.