Varje tisdag efter skolan tar 13-åriga Natalie Bergström bussen till servicehuset i Godegård. Där bjuder hon de gamla på spännande läsäventyr.
Det doftar hemtrevligt av kaffe och sött bröd i samlingsrummet i servicehuset Solgläntan.
Porslinskopp klirrar mot porslinsfat, en skvätt mjölk rörs ner i kaffet, en diskret hostning -- ingenting annat än lågmälda fikaljud stör den förväntansfulla tystnaden. Trettonåriga Natalie Bergström sätter sig till rätta vid bordet, tar på sig glasögonen och börjar läsa högt och tydligt.
Snart har hennes åhörare lämnat kaffebordet i servicehuset för en stund och förflyttats i tanken till sekelskiftets Småland och barnhemsflickan Kulla-Gullas strävsamma vardag.
Varje tisdag kommer Natalie Bergström till Solgläntan direkt efter skolan för att läsa högt för de gamla. Det har hon gjort i nästan fyra år.
Till den här hösten började hon högstadiet på Mariebergsskolan i Motala och måste passa bussarna för att hinna i tid.
-- Det kan vara lite struligt ibland, säger hon.
Men det är värt att trassla. Publiken ser fram emot besöken varje vecka.
-- Det är kul att läsa. Både jag och de som lyssnar tycker att det är spännande, säger Natalie. Jag märker att de är inne i böckerna. De blir glada när det är roligt eller gråter om det är sorgligt. Ofta har de svårt att sitta still. Ibland är det någon som hjälper mig om det dyker upp något konstigt ord.
Alltsammans började som ett läsprojekt i skolan i årskurs tre och fyra. I projektet ingick högläsning och Natalies klass fick välja mellan att läsa på ett dagis eller på ett äldreboende. Natalie valde Solgläntan eftersom hennes gammelmormor bodde där. Gammelmormor gick tyvärr bort för två somrar sedan, men Natalie har fortsatt sin högläsning.
Hon har avverkat Lina-böckerna och just nu är hon mitt i serien om Kulla-Gulla.
När hon slår igen boken en halvtimme senare bryts koncentrationen av en applåd.
-- Ett hjärtligt och stort tack ska du ha!
Högläsningen är över för den här gången och åhörarna tar rullatorer och rullstolar och går eller åket mot sina rum.
Sven Wiss gillar Kulla-Gulla skarpt. Han berättar att han bott på Solgäntan sedan i våras och att han arbetat med jordbruk och skogsarbete hemma vid gården i Tybble tidigare. Dessutom har han varit jägare och skjutit 22 älgar med lika många skott.
-- Numera ser jag inte att läsa, säger han. Då är det skönt när någon annan tar över.
Alice Karlsson och Gunvor Karlsson har båda bott på Solgläntan i nio år. De har varit med och lyssnat på Natalies läsning från första början.
-- När historien väl börjat så vill man ha fortsättningen, säger Gunvor.
-- Tänk så det var förr, fortsätter hon och funderar på Kulla-Gulla en stund. Tänk så barnen fick slita. Allt i boken är nog inte uppdiktat.
-- Den här läsningen väntar vi på varje vecka, säger Alice Karlsson innan hon lämnar bordet.
-- Natalie är så duktig. Jag skulle gärna vilja ha henne här ännu oftare!