Det finns tillfällen när dagens högteknologiska maskiner går bet. Då kan lösningen vara att ta några kliv bakåt i tiden och helt enkelt byta ut motorkrafter mot hästkrafter.
Strax utanför Godegård, norrut längs järnvägen, håller Skanska på att förstärka banvallen på uppdrag av Banverket.
Det mullrar i skogen av maskiner i arbete. Stora dumprar och tunga lastmaskiner trafikerar grusvägen in mot samhället och tillbaka igen. Järnvägen ska stärkas och byggas ut några meter. Allt för att tyngre tåg ska kunna ta sig fortare fram. Men ett stycke in i skogen går järnvägen längs en igenväxt sjö och marken är extremt sank. På en av etapperna sjönk till och med en skogsmaskin en bra bit.
Det gav Skanskas produktionschef Magnus Persson huvudbry.
-- Vi var tvungna att frakta bort timmer som låg intill järnvägen och en skogsmaskin var utesluten i den otillgängliga terrängen, säger han. För att ta dit en maskin hade vi varit tvungna att successivt bygga korta bitar tillfällig väg och det hade tagit tid.
Därmed gick tankarna bakåt i tiden. Hur löste man problemet innan maskinerna fanns?
Med häst förstås!
Magnus ringde några samtal för att höra sig för och hamnade till slut på Kvinnerstaskolan utanför Örebro. Där fanns den norska fjordhästen Midar och hästentreprenörerna Sofia Springer och Britt-Marie Mähl. Tjejerna tog Midar med sig och åkte till Godegård.
Midar är en lugn och trygg fjording, stark som en häst just, och van vid att arbeta. Han hade inga problem att traska över järnvägen och ner i terrängen till sin arbetsplats på andra sidan. Att tågen vrålar förbi i hög hastighet bara ett par korta meter från honom tycks inte röra honom i ryggen. Möjligen lyfter han lite på huvudet och kikar under lugg på alla vagnarna när det kommer något godståg som skramlar extra mycket.
-- Jag tror aldrig att någon i Skanska har hört talas om att en häst tagits in som underentreprenör, säger Magnus Persson och skrattar. Han har gjort ett mycket bra jobb. På tre och en halv dag har han utfört vad en maskin normalt skulle ha klarat på en dag, men vi har ändå inte tappat så mycket tid.
En maskin var som sagt inte något alternativ i den oländiga terrängen och till och med Midar har stött på problem. Första dagen gick han ner sig med bakbenen och kort därefter med alla fyra benen.
-- Hästar har en fin förmåga att veta var de kan gå och inte, säger Sofia Springer. Midar var tveksam till att gå ut just där det var som mest sankt och han hade förstås rätt. När han sjönk ner kände man sig väldigt dum. Men vi kopplade loss honom från selen och då löste han problemet och tog sig upp på egen hand.
Midar har en hög med halm med sig till jobbet att äta till lunch och en hink vatten att ta till när det blir som varmast. Därutöver finns gott om grönfoder att tugga på närhelst han blir sugen.
Billigt och bra och inte minst miljövänligt.
-- Det här är grön arbetskraft i sin rätta bemärkelse, säger Magnus Persson.