Arkeologerna och projektledarna Jonna Sarén Lundahl och Åsa Berger har gjort flera fynd vid de arkeologiska undersökningarna i Godegård.
Arkeologerna och projektledarna Åsa Berger och Jonna Sarén Lundahl har gjort intressanta fynd under de arkeologiska undersökningarna i Godegård, i samband med bygget av dubbelspåret mellan Hallsberg och Degerön.
Jonna var på plats norr om Godegård, längs en tre kilometer lång sträckan där spårbygget skulle ske.
– Vi banade av ytan för hand under två månader och hittade flertalet kolbottnar.
Flera fynd gjordes under den arkeologiska undersökningen i Godegård där nya dubbelspåret byggs. Här görs inmätning av en kolbotten.
En kolbotten är en lämning efter en kolmila och de visar sig som stora runda svarta fläckar i marken.
– De kolbottnar vi hittade var från både 1200- och 1600- talet. På den tiden anlade man kolmilorna där man avverkade skogen, så kallad skogskolning.
Åsa Berger, som höll till vid Hälla och Godegårds kyrka, berättar att människor har rört sig i området under minst 4 000 år och har lämnat spår av byggnader och olika aktiviteter efter sig. De hittade härdar och gropar daterade från yngre stenålder till medeltid.
– Väster kyrkan hittade vi spår av järnframställning från 500-talet, så kallat blästerbruk. En bit från blästugnen hittade vi spår av medeltida smide.
Ett fynd var av det ovanligare slag. Tre pilspetsar i samma grop, två tillverkade av järn och en av flinta.
– Det är minst 3 000 års skillnad i tillverkningstid på dem. Här kan vi klura på varför de låg i samma grop, säger Åsa.
Rester från så kallade stukor som använts för att förvara rotsaker.
En skiss som visar genomskärningen av en så kallad stuka. Här kunde rotfrukter vinterförvaras.
I tjurhagen vid Hälla grävde de fram en keramikkruka från yngre stenåldern i ett stolphål.
Var finns fynden nu?
– De förvaras hos Statens historiska museum, säger Åsa.
Hon nämner även att de hittade parallella långa rännor.
– Jag fick puls när den första kom fram. Vi trodde först att det kunde varit långa hus som var vanliga under framförallt järnåldern, men det borde funnits rejäla stolphål i så fall. Vi fattade ingenting. När vi klurat på det kom vi fram till att det bör ha varit någon form av förvaring för grödor. Lite som dåtidens jordkällare där de täckte över rotfrukter liggandes i långa rader.
Texthäften om utgrävningarna.
Är alla utgrävningar lika roliga?
– Nej, men när jag väl är på plats blir det lite spännande ändå, säger Åsa.
Vad är det mest udda ni grävt fram?
– En mumie i Södertälje, under golvet i en kyrk, säger Åsa.
– Två flaskposter vid slottet i Stockholm. Den ena innehöll sju brev från tiden kring år 1900. Två av var skrivna av en flicka som hette Nanny och de andra var skrivna till Nanny av tre olyckligt kära, unga män. Den andra flaskposten var från en rörläggare som på 1880-talet skrev till eftervärlden på rim, säger Jonna.