-- Jag spelar Niklas. Han är lika gammal som jag, bor i enStockholmförort och jobbar i en vitvarubutik. Han har ett ganskainrutat liv och trivs med det, kör samma pass på Friskis och svettisvarje vecka, använder cykelhjälm och tycker att livet är rätt okej.
När serien inleds har han precis bestämt sig för att fria tillflickvännen sedan sju år tillbaka, men hon har träffat en annan och ärpå väg att flytta ut. Den förtvivlade Niklas slår sig ihop medarbetskamraten Kicki som blivit ratad av sin make.
-- Målet för Niklas och Kicki blir att få tillbaka sina ex, sägerBengt som hoppas att tittarna ska känna igen sig i seriens karaktärer.
När han får frågan om det finns några likheter mellan honom och karaktären Niklas funderar han först en stund.
-- Konflikträdsla. Precis som han tycker jag att det är skönare när det är trevligt, än när det finns en konflikt.
Bengt har alltid varit intresserad av teater och påpekar attskådespeleri snarare är en sjukdom än ett yrke, en sjukdom som han ärglad att han är drabbad av.
-- Jag tror att den börjar med ett stort behov av bekräftelse. Ochhar man ett sånt behov så är det ju bra att vara skådespelare eftersomman får applåder när man ska gå hem. Blanda det behovet med en önskanom att få leka och klä ut sig och en vilja att skydda sig lite motverkligheten.
Som barn älskade Bengt teveteater och propsade på att få titta trotsatt föräldrarna inte direkt var överförtjusta. Teveteatern var ju inteför barn. Men till slut gav de upp och lät honom titta.
När han började skolan i Godegård startade han och några kompisar en teatergrupp.
-- Jag var en riktig demonregissör som alltid bestämde vad vi skullespela och i synnerhet vad jag skulle spela, vilket givetvis varhuvudrollen.
Bengts despotiska beteende skrämde inte bort klasskamraterna. Defortsatte spela teater tillsammans genom hela låg- och mellanstadiet --först för de andra i klassen på roliga timman och senare för helaskolan. Men på högstadiet blev det plötsligt skämmsigt och Bengt vågadeinte stå för sina drömmar.
-- Om någon frågade så sa jag att jag skulle bli lärare. Fast pågymnasiet bestämde jag mig för att fixa bra betyg och att söka in tillteaterskolan. Om det inte blev så att jag kom in, skulle jag utbildamig till lärare i alla fall, säger han och konstaterar att detverkligen är tur att han kom in på teaterutbildningen.
-- Jag hade nog inte blivit någon bra lärare. Det är bättre att vara en glad skådespelare, än en sur lärare.
Många som utbildar sig till skådespelare går direkt från skola tillarbetslöshet. Bengt hade turen att genast få komma igång och jobba ochfick därmed en stabil grund att stå på. Han har framför allt arbetat påRiksteatern, samt på stadsteatrarna i Stockholm och Uppsala. Det haräven blivit en del teve. Bland annat en av huvudrollerna i SVT:s serie"Familjen" som gick för ett par år sedan och nu alltså rollen somNiklas i "Lite som du."
-- Jag har haft den otroliga lyckan att få göra både teater ochteve. Helst spelar jag karaktärer som har många sidor, eftersom det ärså vi är som människor. Jag tycker också att det är roligt att få växlamellan tung dramatik och det lite mer lättsamma.
Vad drömmer du om för framtiden?
-- Förhoppningen är att få fortsätta att göra både tv och teater,säger Bengt och påpekar att han är väldigt tacksam för de två storaroller som han haft i SVT-serier.
-- Skådespelare längtar alltid efter huvudroller.