Johan Pettersson, Louise Fernström, Tobias Eriksson, Jennifer Flisborg och Albin Correia laddade upp med godis och vatten en halvtimma före helgens sista match.
Serieledaren Brukarhusets IF från Stockholm stod för motståndet.
– Det är ett gäng äldre män med mycket erfarenhet som får hjälp av två damlandslagsspelare, säger Jennifer Flisborg. De är jättebra.
– De är väl någon typ av favoriter. Det är Brukarhuset man tror ska vinna, säger landslagsspelaren Johan Pettersson som var med och startade Linköpings lag 2007.
Bollen låter
Goalball är en sport för människor med nedsatt syn. Den spelas inomhus, mellan två lag med tre spelare i varje. För en novis ser det ut som en blandning av fotboll och bowling. Alla spelare spelar med ögonbindlar för att jämna ut skillnader i synförmåga. Spelet går ut på att kasta en boll som ”låter” förbi motståndarna och in i ett 9 meter brett och 1,5 meter högt mål.
– Vi byter position mycket, förklarar Johan Pettersson. Målet utgör vår orienteringspunkt. Med ribban i ryggen så kan vi ta ut riktlinjerna.
Bowlingteknik
Albin, Louise och Johan startade för Linköping mot Brukarhuset. För att hitta sina positioner känner de sig fram längs målribban och i marken där det finns taktila markeringar (sträv tejp).
Sedan hukar de sig och halvligger på marken, utspridda längs mållinjen. När domaren blåser i gång matchen fattar en av Brukarhusets spelare bollen på andra sidan planen, känner efter var ribban är, tar tre steg framåt och kastar i väg bollen mot Linköpingsmålet. Han använder samma teknik som i bowling. När Linköpingsspelarna hör bollen närma sig sträcker de ut armar och ben för att göra sig så stora som möjligt. Den här gången stoppar Albin Correia skottförsöket. Han returnerar på samma sätt, fast med en rotation på slutet för att få mer kraft i skottet.
– Jag har övat på det i tre år men försöker fortfarande få till rätt teknik, säger han. Det är ganska många elitspelare som kastar så.
– Det ligger många timmars träning bakom det där, säger Johan Pettersson.
Behöver folk
Albin Correia, Jennifer Flisborg och Johan Pettersson var med och startade laget 2007. Linköping spelar med ett mixat lag eftersom det är svårt att få tag i spelare till fulla herr- och damlag, vilket är standard på elitnivå.
– Det är svårt. Vi har försökt få in folk som vill prova på, det är svårt och det är tråkigt för vi behöver mer folk, säger Johan Pettersson.
Varför ska man börja spela goalball?
– Det är väldigt roligt. Gillar man fart och fläkt så är det en bra sport att hålla på med, säger Johan Pettersson.
Ska kriga sig in
Albin, Jennifer och Johan har alla fått prova på landslagsspel. Johan har varit med i de senaste trupperna, Albin har haft det svårare.
– Målet är att komma med till Paralympics i Rio 2016. Det är där målet i landslaget ligger, absolut, säger Johan som nu tränar 6-7 pass i veckan för att nå dit: goalball, styrka och intervaller.
Albin:
– Nu håller jag på att försöka kriga mig in. Just nu är det lite svajigt, men jag har bestämt mig för att jag ska in, säger han.
För Jennifer blir det inget Paralympics. Hon ser för bra. För mindre tävlingar får hon dispens, men hon får inte vara med på EM, VM och OS.
– Det är klart att det är en bra sak att jag ser för bra, säger hon.
– Men det är lite segt att inte kunna satsa fullt. Jag kanske hamnar vid sidan av som coach i stället, någon gång.
Höll ihop
Skyttekungen Albin Correia gjorde Linköpings enda mål i matchen mot Brukarhuset. Men då hade Stockholmarna redan gjort fyra mål, och de skulle komma att göra fem till. 1–9 i helgens sista match alltså. Besvikna efteråt? Lite.
– Jag är nöjd med alla matcher utom den sista. Vi hade ingen glöd från början, det kändes lojt och avslaget, säger Johan Pettersson som också orsakade en straff efter ha kastat fel.
Landslagsspelaren var mer nöjd med sig själv och sina lagkamraters insats i morgonmatchen mot IFAS.
– Vi vann den med 5-4. Då höll vi ihop. Vi höll nivån högt igenom hela matchen, så det ska vi vara nöjda med, säger han.