Man försöker få ihop vardagspusslet. Jobb, familj, skola, tandläkarbesök, middagsplanering. Och så lite socialt umgänge en gång i månaden så inte själen förtvinar.
Så kommer försommarvärmen och sätter allt ur spel. Som en middagsgäst som dyker upp när man precis klivit ut ur duschen. Det är inte det att man inte vill ha gästen där, det är det att man vill ha byxor på sig först.
I teorin är försommarvärme flera veckor för tidigt jättehärligt. I praktiken är det en stressbomb. Plötsligt står körsbärsträdet i blom och pockar på uppmärksamhet. ”Se mig, se mig nu!” kvider det och släpper sen passiv-aggressivt sina blomblad av minsta vindpust och lämnar marken täckt av rosa blad.
Sen kommer häggen. Och nu är jag mer förberedd för att slippa en lika obehaglig situation som med det nedrans körsbärsträdet. Jag har massor av mejl att läsa och skicka men jag springer ändå ut då och då och liksom stirrar på den vackra, vita skyn av blommor. ”Det här är mindfulness”, tänker jag innan jag springer ner och mejlar lite mer.
På kvällen springer jag ut igen och plockar blommor och ställer in i vaser överallt för att inte gå miste om naturens skönhet. Inte utan indignation dock. Midsommarblomster i maj? Det stämmer ju inte alls med tidschemat.
Mitt i allt smyger syrenen igång, som om den inte alls brydde sig om att jag har en deadline. Och nu bara ett par veckor in i juni hänger blomkransarna brunskrumpna och anklagande. ”Dög det inte då så duger det inte nu”, säger de.
Nej aldrig matchar den här nutidsmänniskan naturen så dåligt som i maj-juni. Att hela maj är fylld av röda dagar, klämdagar och studiedagar i skolan hjälper föga när man har lika mycket jobb att göra som vanligt, bara på mindre tid.
Först framåt augusti har jag nått den där sköna här-och-nu-känslan. Då har idén om att saker måste bli gjorda förpassats till ett mörkt och låst område i mitt inre. Ingen människa i Sverige går att nå ändå när det är högsommar.
Semestermålet är glömska och snedvriden tidsuppfattning. Snart är jag på väg. Måste bara skriva lite mer först. Och njuta av den förbannade irisen.