Vardagsrummet. Här samsas alla möjliga stilar, helt enligt Björns inredningsfilosofi: han väljer den färg och form och stil som han gillar, och då passar det ihop.
Och helhet. Björn Larssons helhet.
Det finns olika sätt att renovera en gammal gård. Man kan blåsa ur alla gamla renoveringslager från olika tider och göra nytt modernt, funktionellt. Eller så kan man byggnadsminnesvårda och välja bara det som gällde när huset byggdes på 1840-talet.
Eller så gör man som Björn gör: väljer det man tycker allra mest om.
Spiskåpan är kvar från förr och på hällen intill vedspisen står det 1859. Huset är byggt på 1840-talet, men gården har äldre anor.
Gammalkil är Björn Larssons hemtrakter. Föräldrarna var lantbrukare och köpte Billa gård i början av 1980-talet för att utöka markarealen. År 2000 flyttade de också dit. En av flyglarna hade använts som bilgarage, och den började Björn och hans pappa att renovera. Den blev Björns och Marcus första bostad på gården.
– Jag jobbade inom detaljhandel, dagspendlade till Stockholm och hade 200 hotellnätter om året, berättar Björn. Men lusten fanns till något annat och mina föräldrar blev äldre. Då valde jag att satsa här i stället och startade en inredningsbutik på gården.
Billa gård ligger mellan Nykil och Vikingstad.
De fick några fina år tillsammans. När mamma gick bort och pappa så småningom flyttade hade Björn bott ihop med sin Marcus i flygeln i ett decennium. Nu flyttade de in i huvudbyggnaden.
– I den ombyggda flygeln hade vi haft helt öppen planlösning, nu var det kul att göra något annorlunda. Vi tog bara med oss necessärerna och gick tvärsöver gården.
Huset bar spår av olika tidsåldrar. Övervåningen hade 50-talsinredning och undervåningen präglades av 80-tal. Björn ville återskapa känslan från husets byggnadstid, mitten på 1800-talet.
Björn Larsson i hallen. Den blev mycket ljusare när de gamla dörrarna ut till glasverandan ersattes med glasdörrar.
– Vi ville få samma stämning i hela huset, säger han. Vi har bibehållit rumsindelningen, utom i köket som vi gjorde större, och så har vi lyft fram detaljer som fanns kvar.
De tog fram de gamla trätaken, rev ut plastmattorna och parkettgolven och lade in trägolv som liknar de ursprungliga; tapetserade med lumppapp och sparade detaljer som spiskåpan i köket och taket i hallen. Gamla spegeldörrar fick ersätta de släta, de nya tak- och golvlisterna är i gammal modell. Färgskalan är genomgående jordtoner, mycket grå nyanser, brutet med grön umbra.
– Just det är inte riktigt korrekt för tiden, säger Björn Larsson. Då använde man mycket kraftigare färger.
Tavlorna i sovrummet fick ange den koloniala stilen. I smatten utanför ligger väskorna, symboler för frihetskänslan i att kunna resa iväg vilken minut som helst.
– Det här är vad jag tycker är snyggt, helt enkelt. Då passar det i form och färg, vare sig det är rokoko eller engelsk lantlig stil. Färgmatchning binder ihop stilarna, och det blir ett levande hem.
Han har samlat på möbler och prylar hela livet, gått på loppis, i antikaffärer och på auktioner. På Billa gård blandas allt: arvegods som skåpet från mammas släkt, nattygsbordet från mammas mormors syster, bordet från mammas farmor. Men här finns också gästrummets sänggavel som Björn gjort själv, en soffa från granngården, moderna glasdörrar till altanen och kristallkronor från Ikeas 1700-talskollektion. Ikeaskåpen i köket har fått socklar i gammal stil och bänkskivor av svartbetsad ek och Marcus lagar maten på en modern gasolspis med rejäl gatuköksfläkt.
Kökets kopparsamling finns på platsbyggda hyllor som vilar på Ikeaöverskåp.
Det viktiga är att exteriören och interiören går ihop, konstaterar Björn Larsson. Stilen måste knyta an till huset.
– Vi vill ha ett lugnt och trivsamt hem med plats för många gäster. Trivsamt för oss, men också lätt att umgås i.
Renoveringen låter som ett evighetsprojekt av enorma dimensioner.
Detaljerna är en viktig del av helheten. Skåpet som syns i spegeln är arvegods.
– Det tog åtta veckor, säger Björn och skrattar lite åt min häpnad.
– Jag är van att driva projekt, du vet. Men det är klart, hemmet utvecklas hela tiden och riktigt färdigt blir det aldrig.