Ullas vänekor, en viktig inspirationskälla i hennes verksamhet. Mjölken från korna delar hon lika med kalvarna. På så sätt kan kalvarna bo ihop med sina mammor samtidigt som Ulla får mjölken hon behöver till bakningen.
– Det är jag väldigt glad över så klart. Jag har skickat in ett par bidrag tidigare och då gick det inte till medalj, men man lär sig av att få höra vad de tycker om ens produkter och då blir man duktigare. Och ja, det måste jag ju ha blivit, säger Ulla glatt.
Ulla bor på gården Gävbo tillsammans med maken Roger. Parallellt med bakningen tillverkar de honung, odlar kulturspannmål och föder upp Vänekor. Nyckeln i verksamheten är det traditionella.
– Vi jobbar mycket med att bevara mångfalden i naturen. Vi gör mycket för hand och håller oss till de traditionella sätten att ta hand om djuren och marken, berättar Ulla.
En stor del i det hela är korna. Vänekon är nämligen en rest från den gamla sydsvenska allmogekon, som man länge trodde var utdöd.
– Det är en bra hushållsras och vi hjälper till att bevara den. De producerar inte lika mycket som andra raser men de lever länge och mjölken räcker till bakningen. Man behöver ju faktiskt inte dricka mjölk hela tiden.
Även jorden hanterar de med bevarande i åtanke. Förutom att i viss mån odla kulturspannmål skördar de hö enligt gamla metoder, med hjälp av lie och andra gammaldags redskap.
– Visst tar det tid. Man ser att andra kör hela fält runtomkring, så håller vi på med våra kvadratmetrar. Men det är ett hantverk det också.
Biologisk mångfald är viktig för Ulla. Det speglas både i hennes val av kor och höns, som båda kommer från gamla svenska lantraser, och i sättet att ta hand om marken. "Vi hässjar mycket hö. Det blir väldigt bra gräs och vi är jättemåna om att det ska bli en mångfald i floran", berättar hon.
Vägen till mathantverk var inte alltid självklar, men växte på något sätt ändå fram av sig själv.
– Vi har bott här på gården sedan 80-talet, och sedan dess har vi hållit på med lantbruk i mer eller mindre utsträckning.
För att kunna jobba med miljö, kultur och biologisk mångfald utbildade sig Ulla till biolog. Efter det hamnade hon på Länsstyrelsen.
– Där jobbade jag mycket ute i skog och mark. Jag pratade med bönder om deras betesmarker och gav bidragsrådgivning. Jag fick också många bett av fästingar.
Ett bett lyckades infektera ryggmärgen och Ulla drabbades av neuroborrelios, ett allvarligt tillstånd som krävde att hon tänkte om.
– Det funkade bättre att jobba hemma i min egen takt, så då blev det det här.
Ulla har inte ångrat beslutet att starta eget en sekund. Men hon är glad att hon tog en kurs i företagande inom mathantverk innan hon tog steget. "Se till att ta tips ifrån sådana här starta upp-kurser. De finns som både längre och kortare".
Att byta en stabil anställning mot eget företag var inget som skrämde henne.
– Det var väl lite pirrigt. Jag hade tusen idéer men landade i det här. Det kändes bra, det var läge. Lite läskigt var det väl precis när jag skulle besluta mig, men det viktigaste känns som att man inte har så stora ambitioner utan gör det som faller i vägen.
Något som föll i vägen för Ulla var hennes bin. Hon hade vid flera tillfällen funderat över att skaffa en biodling, men inte kommit till skott. En dag flyttade en bisvärm in i trädgården.
– Då tog jag hand om den och sen blev det att jag fortsatte med det. Det var bina som bestämde att det var dags.
Förutom bina då, varför just tunnbröd?
– Det får jag nog tacka mina grannar i Löt för. Löts gårdsmejeri har getosttillverkning och de sa 'men vi behöver ju tunnbröd, kan du inte baka lite tunnbröd?' Ja visst, det kan jag väl göra, sa jag, och på den vägen är det.
Hur reagerade omgivningen på karriärbytet?
– Alla tyckte det var jättekul, men de kanske inte trodde att jag skulle hålla på så länge som jag gjort. Det kan ju vara en grej som man bara testar på.
Ulla Friberg i sitt bageri. Här spenderar hon den största delen av dagarna, antingen med att mala mjöl, baka eller packa ordrar.
Hur ser vardagen ut idag då?
– Jag bakar tyvärr lite oregelbundet. Jag kan köra igång på dagen och då borde jag ju sluta innan det blir kväll, men då kanske jag håller på fram till småtimmarna. Sedan min man blev pensionär så tar han större del av arbetet med korna och så jobbar jag mer i bageriet. Men på vintertid är det jag som mjölkar på morgnarna. Och sen går det sin gilla gång.
Och hur ser du på framtiden?
– Jag känner ju att utrymmet begränsar. Jag kan inte utöka mer än så här. Däremot så skulle jag kunna köra en annan inriktning. Kanske ha lite fler kurser och så, där man får pröva på att göra tunnbröd.
Några kurser har Ulla redan hållit, och hittills har hon fått positiva reaktioner.
– Jag kan ju inte ha så många här samtidigt, men det brukar vara uppskattat. Det är många som har en bakgrund någonstans i släkten, med lyriska minnen av att en förälder eller mormor bakade tunnbröd och hade med nybakt till jul.
Det finns ett starkt samarbete lokala producenter emellan, något Ulla är glad över. I Gammalkilsområdet är de flera matproducenter som ger varandra draghjälp. "Vi skickar kunder till varandra och försöker lyfta fram varandra."
Även om Ulla närmar sig pensionsålder har hon inga tankar på att sluta.
– Mina jämnåriga börjar ju bli pensionärer, men det känns inte riktigt som jag. Det här är lite mer en livsstil.
Med julen runt hörnet har Ulla en hel del på gång i bageriet. Närmast framöver blir det saffransbak och julmarknad på Löfstad slott.