Det känns i alla fall så när de kastar sig över våra jackor, vantar, block, ja allt vi bär på.
– De är bara sällskapssjuka, säger Erik Garberg på sjungande norska.
Lätt för honom att säga som umgås med gänget dagligen! Oss kastar de sig på och biter och river, men de knuffar också vänligt med huvudet, kanske vill de bara kela.
Vid staketet står getabocken Wille och ser ut över sin flock. ”Vad de stimmar, brudarna.” Själv biter han lugnt på resterna av en gammal julgran.
Erik kommer bärandes på en hel hög kapade julgranar. Det här känner brudarna igen. Käk – det gäller att hålla sig framme.
– Backa Kersti, hojtar Erik när en av damerna kalasar extra häftigt på min jacka.
Namn på allihop
Jo, han har minsann namn på allihop och han vet vem som är vem. Kersti, till exempel, hon är dotter till Kerstin, får vi veta.
Så släpper Erik ner granarna. Stormning! Getterna knuffas, tränger sig och kliver på varann om det är enda möjligheten. Först fram får smaska. Granarna kommer från försäljningen på City Gross i Mantorp. De som blev över hamnade här men också en del julträd som ostkunderna haft med dig. Allt funkar, gran, tall men bara inte ädelgran och andra storstadsfasoner.
Under några år har getterna fått det här tillskottet. Här talar vi återvinning, förklarar Erik med emfas.
– Getterna mår bra, mjölken blir grädde och ost och slutligen blir granstammarna värme till oss när de torkat.
Granlik sprider glädje
Du som missade kommunens graninsamling eller bara vill ha en utflykt är välkommen till Löt Gårds-mejeri i Gammalkil. Här kommer ditt gamla granlik att sprida glädje.
Eller som Erik uttrycker det ”julen är en välsignad högtid för getterna”. Erik driver gården och mejeriet tillsammans med Björn Kvist, Men även och de 107 getterna är den största flocken, ledda av baggen Wille (Sir Winston på helgerna) så är chefen absolut ”gammelkatta Einarsson”. Hon är 14 år och fanns på gården först av alla. Wille kom för bara ett år sedan från Oviken, för att inte riskera inavel bland damerna.
Granmaten försvinner på ingen tid alls. Ett gäng getter och en gran, tja, kanske fem minuter, säger Erik. Men en gran och en get, hur lång tid tar det?
Omöjligt att svara på. Getter kommer i skock!