En fin morgon i slutet på maj vandrar vi ut på Landeryds södra bana. Grönsångare, gök och svarthätta märks i den intensiva fågelkören, men det är inte just dessa arter vi är här för. Istället spanar vi mot några av alla de röda holkarna med grönt tak som sitter i träd längs med golfbanan.
– Titta, nu kommer flugsnapparen, säger Meta Björk Drotz och pekar mot en holk märkt "Ettan".
Meta och maken Weine är fågelskådare och golfare. Förra året drog de igång ett projekt på Landeryds GK där medlemmarna fick köpa en fågelholk för 150 kr som sedan skulle sättas upp vid någon av Landeryds tre 18-hålsbanor.
Gensvaret blev mycket stort.
– Vi satte stopp efter drygt 150 medlemsholkar. Vi hade kunnat sälja ännu fler, men vi orkade inte med mer jobb. Helt klart har det här stärkt medlemmarnas intresse för fåglar, säger Meta Björk Drotz.
Flera holkar snickrades under en medlemsdag i höstas, men Weine och Meta har lagt ner mycket jobb efter det. Ännu fler holkar blev till och målades – och Meta har skrivit text på varje enskild holk med medlemmens önskan vad som skulle stå. Många vill bara ha sina namn, men det finns holkar som heter "Gökboet" och "Off course".
– Alla ser likadana ut, röda med grönt tak. Men texten skiljer sig ju så det blir unikt ändå, säger Meta Björk Drotz.
Under våren har de gjort regelbundna besök på alla tre golfbanor och kunnat konstatera att fåglarna uppskattat de nya boplatserna. Runt 80 procents beläggning är inget annat än en stor succé. Siffran kan vara ännu högre, Weine och Meta har inte hunnit kolla alla holkar noggrant ännu.
– Jag hade varit glad om 30 procent av holkarna var bebodda. Resultat är mycket överraskande, säger Meta Björk Drotz.
Talgoxen är vanligast, 45 par har påbörjat häckning. 35 par blåmes, 20 par svartvit flugsnappare och ett femtontal par starar har också fött upp sina ungar i någon av Landeryds alla fågelholkar. Ovanligast är två göktytor som slått ner sina bopålar i en av holkarna vid Vesterbys bana.
– Vi har valt att sätta upp holkarna på öppna platser där medlemmarna kan se dom, inte 20 meter in i skogen. Därför var jag lite osäker på hur det skulle gå, säger Weine Drotz.
Runt 15:e green på den södra banan utspelade sig ett drama tidigare i våras, när det blev bråk om boendet mellan en talgoxe och en svartvit flugsnappare som båda ville åt samma holk. Lösningen? Weine åkte hem, hämtade ytterligare en fågelholk och satte upp den några meter bort. Nu häckar talgoxen och flugsnapparen fridfullt bredvid varandra.
Både Weine och Meta uppskattar Landeryds, och framför allt banpersonalens, positiva attityd att göra skillnad för fåglarna. Eventuellt utvidgas projektet med några knipholkar framöver, men det är inte klart. Näst på tur står annars ett förbättringsarbete för den brant för backsvalorna som anlades förra året men som inte blev riktigt som det var tänkt.
– Den behöver både vara högre och brantare för att svalorna ska trivas, säger Meta Björk Drotz.
På väg tillbaka till parkeringen möter vi ett gäng medlemmar som hjälper till med att laga fairway. Många har köpt en egen holk och frågar hur det går för just deras fåglar.
– Jag försöker att mejla till medlemmarna och berätta vad som händer, men det är svårt att hinna med alla, säger Meta Björk Drotz.
Nya bostäder är hett i Linköping – även för fåglarna.