Egentligen tänkte sig Gunhild från Vetlanda en framtid inom akutsjukvården när hon var färdig sjuksköterskeexamen i början av 60-talet.
Hon hann också med en tids tjänstgöring på kirurgen på lasarettet i Västervik.
Men kärlek och familjebildning kan ändra det mesta. Hon träffade lantbrukaren Håkan Olai från Ekebyborna.
- Jag var hemma några år när barnen var små, men hoppade in på vikariat för distriktssköterskan i Fornåsa.
1971 fick hon en så kallad avbytartjänst på deltid och kunde då även dyka upp i Borens- bergstrakten.
Ett tiotal år senare blev Gunhild distriktsköterska på heltid i Fornåsa.
Upptagningsområdet har varit det samma sedan dess, de fem socknarna Fornåsa, Älvestad, Lönsås, Ekebyborna och Ask. Mottagningstid några timmar på förmiddagen varje dag i veckan de första åren, hembesök och administrativt pyssel under eftermiddagspassen.
En "distrikta" ska kunna allt från barnavård till att vårda sår på äldre och nyopererade. Och ansvara för den förebyggande hälsovården i området.
- Jo, jag har fått skriva ut en del mediciner också. Och där det inte gått har doktorerna ändå följt mina rekommendationer, säger hon med ett leende.
Pratstunden avbryts tillfälligt när Ellinor Hill från Ask kommer för att väga och mäta nytillskottet i familjen, dottern Linnea.
Vant tar Gunhild Olai av sig den vita sköterskerocken och närmar sig bebisen som vilken vuxen som helst.
Ellinors övriga döttrar Rebecka, 8, och Julia, 4, är också med.
Gunhild har varit familjens barnsköterska under åren.
- Vi är jättenöjda. Nu känns det lite omständligt att behöva ta sig till Borensberg, säger Ellinor.
Minskat barnafödande i småorterna, för liten bemanning på vårdcentralen i Borensberg och ekonomin har styrt utvecklingen dithän, enligt beslutsfattarna.
En distriktsköterska behöver ta hand om minst 25 nyfödda barn per år för att upprätthålla sin kompetens. Det kravet klarar inte längre de fem socknarna kring Fornåsa.
Inte heller i Tjällmotrakten föds det tillräckligt med barn för att motivera distriktsmottagningen där. Även den läggs ner från 1 april och skötersketjänsten flyttas till Borensbergs vårdcentral.
Det räcker fortsättningsvis med att två sköterskor i Borensberg tar sig an alla barn inom vårdcentralens revir.
Gunhild Olai och hennes Tjällmokollega Cecilia Arvidsson får stötta den övriga vården som ges vid centralen. Tidigare har det varit svårt att bemanna telefon om någon sköterska varit sjuk eller på utbildning.
Ekonomin förbättras när man kan krypa ur två hyreskontrakt.
- Jag släpper barnavården, men mina hembesök kommer jag att fortsätta jag med. Men resorna blir förstås något längre nu, säger Gunhild Olai.
Sedan tio år dagpendlar hon till arbetet från Vadstena. För hennes del hade förändringen gärna fått dröja. Om två år går hon i pension.
- Det kommer att bli lite jobbigare på slutet, tror hon.
Hennes sammanfattning av distriktsköterskejobbet är säkert träffande: "En trivsam resa mellan allt från slott till koja." Och på vägen har barnsjukdomar som påssjuka och mässlingen hunnit vaccineras bort.
Några dråpliga episoder?
- O, ja. Många, men inga jag kommer på just nu. Förresten har jag ju tystnadsplikt, skrattar hon yrkesstolt.