Linn Bernberg är född i trakterna av Örnsköldsvik. I det lilla samhället Långviksmon. Flyttade till Kumla när hon var tio år och hennes pappa skulle plugga till pastor. Linn berättar att någon tydligt utstakad väg mot att själv bli pastor har hon aldrig känt, även om många sagt till henne att hon borde söka sig den vägen.
Varför fick du det rådet?
– Jag gissar väl att de sett någonting. Att jag har vissa gåvor och kvaliteter som passar. Men det var ganska nyligen som jag kände att nu är jag redo. Sedan har det gått ganska fort till att jag hamnade här.
Efter gymnasiet blev det via en kompis, tre månaders studier på bibelskola i Chile.
– Så det var väl någon slags början till fördjupning. Efter det åkte jag hem och jobbade. Testade mig fram med en kurs på universitet. Sedan ville jag ta ett år och fördjupa mig lite så då gick jag på en bibelskola i Mariannelund.
LÄS MER:Hon är ny pastor i Motala
Efter året på bibelskolan kände Linn en längtan efter att lära känna Gud mer.
– Jag ville läsa mer och fördjupa mig. Då sökta jag till Örebro teologiska högskola. Jag började med ett år, som byggdes på. Träffade min man i Örebro 2011 och vi gifte oss 2012. Vi flyttade sedan till Motala för David har bott där som tonåring. Där fick jag ett föräldravikariat på ett år, i Pingstkyrkan.
Hon fick sedan en fråga om att gå med i kyrkans styrelse. Där började pastorsresan på allvar.
– Då kände jag redan efter första mötet vi hade haft, att det här var spännande. Så då gjorde jag en liten deal med Gud där i bilen på väg hem. Okej, jag ska ta ansvar för mitt och läsa klart på Missionsskolan och sedan får du, Gud, ta över och visa nästa steg.
Hon hann emellertid inte läsa klart förrän hon sökte en annan tjänst men pratade med en tjej i Betelförsamlingen som nämnt Linns namn för gruppen som skulle rekrytera ny pastor i Fornåsa. De ringde och hon träffade dem.
– Det kändes bra. Deras fina engagemang i församlingen men också i bygden.
Hur ser du nu på ditt jobb som pastor?
– Jag har fått tre huvuduppgifter. Dels att predika, undervisa i församlingen. Sedan ingår det enskilda samtal. Den tredje grejen är ledarträning, främst för de ledare som finns här inom kyrkan. Jag känner mig hedrad av att de har valt att ge mig förtroendet. Som pastor tänker jag att min uppgift är att vårda och ta hand om relationerna och församlingen. Inte ovanifrån utan snarare underifrån och betjäna. Jag känner mig både ödmjuk och glad.