– Jag gör detta för att jag inte vill ha dött vilt i skogen. Men jag vill även ha möjligheten att förkorta djurs lidande, säger Simon.
Hans intresse för att bli eftersöksjägare uppstod redan i ung ålder då hans pappa ofta gav sig ut för att söka efter skadat eller försvunnet vilt på nätterna.
– Jag vaknade varje natt när hans telefon ringde och då ville jag förstås hänga med. Jag tyckte att det var spännande att sitta i bilen och titta på när pappa jobbade, säger Simon.
När Simon väl hade fyllt 14 år var saken klar: Han hade bestämt sig för att bli eftersöksjägare. Precis som sin pappa. Vid 18 års ålder tog han jägarexamen och därefter kontaktade han polisen för att anmäla sitt intresse för att börja jobba ute på vägarna.
– Mitt första uppdrag var i september för snart tre år sedan. Därefter har det bara rullat på, säger han.
För att kunna utföra sitt krävande jobb behövde han en kompanjon. Valet föll på en bayersk viltspårhund, som han har döpt till Bazze.
– Jag skaffade honom när jag hade bestämt mig för att det var det faktiskt var det här jag ville jobba med, säger Simon.
– För mig är han både en sällskapshund och arbetskollega. Samt min bästa kompis. Han följer mig vart jag än går.
Hur påfrestande är det att bli väckt mitt i nätterna och behöva åka ut på en viltolycka?
– Jag ska inte sticka under stol med att det kan vara jobbigt att bli störd och väckt mitt i natten. Men jag har ju valt det här livet själv. Och om ett uppdrag går bra så är man inte särskilt trött på morgonen längre, säger han och skrattar.
Men det finns också tydliga baksidor med jobbet som eftersöksjägare. Simon tycker att bilister generellt sett visar för dålig hänsyn när han försöker utföra sitt arbete vid viltolycksplatserna.
– Jag har lagt många tusenlappar på att synas. Men jag upplever att det finns en dålig förståelse för mitt jobb ute på vägarna. Även om jag sätter upp en skylt som det står ”viltolycka” på, så är det vanligt att folk bara bränner förbi i full fart. På julaftonskvällen var det en bilist som slickade axeln på mig när jag skulle stoppa ett vildsvin från att ge sig ut på vägen.
– Då hann jag fundera både en och två gånger på om jag verkligen ville fortsätta med det här. Men sedan kom jag på andra tankar och tänkte tillbaka på alla andra gånger som jag faktiskt har lyckats.
Hur länge kan du tänka dig att hålla på med det här?
– Jag vill hålla på med det här ända till den dag jag ligger i kistan. Jag gör inte det här för pengarna, isåfall hade jag valt ett annat yrke.