Hans Eriksson driver två gårdar, Flistad Brunn och Norra Lund i Flistad utanför Ljungsbro, tillsammans med sonen Niklas Eriksson.
Allt skulle vara frid och fröjd om det inte vore för allt skräp som Hans hittar på ägorna utmed länsväg 1050 som passerar förbi.
Busshållplatsen vid Flistad Brunn kan ibland se ut som en soptipp, intygar han.
– Jag är en fridfull man som inte blir arg i första taget, men det här gör mig smått irriterad. Titta här. Det ligger krossat glas, avfallspåsar och urdruckna flaskor överallt, säger Eriksson när han inspekterar platsen tillsammans med gode vännen Bosse Wiggur som bor strax intill Flistad kyrka.
– Det är likadant vid den hållplatsen, säger Wiggur. Tyvärr har det blivit värre på senare år, trots att det är betydligt färre turer med bussar. Jag har kört buss i 40 år och på min tid var det alltid någon som hade ansvaret för renhållningen vid av- och påstigningsplatserna.
Hållplatsen vid Flistad ligger på Hans Erikssons mark och han har under de senaste fem åren själv tömt papperskorgen ett flertal gånger.
– Jag har egentligen inga problem med det, men det är inte min uppgift att göra det. Jag har varit i kontakt med Östgötatrafiken, Trafikverket och Linköpings kommun och alla har förklarat att man ska undersöka på vems ansvar det vilar på.
– Man har också lovat att återkomma till mig med besked, men ingen har hört av sig och det var ganska länge sedan jag ringde runt och kollade. Det har väl fallit mellan stolarna, antar jag.
Eriksson berättar att han hittills tagit hand om skräpet och lagt allt han samlat ihop i det egna sopkärlet.
– Det kostar mig faktiskt drygt två kronor kilot eftersom jag måste betala för den kommunala sophämtningen, men det känns lite surt att behöva slanta upp pengar för all skit som folk kastar omkring sig, säger han.
– Det är inget större jobb för mig att tömma papperskorgen, men om jag nu ska göra det borde jag väl få betalt för jobbet.
Hans Eriksson har stött på än det ena, än det andra på åkern där han odlar höstraps.
– En gång när jag körde traktorn såg jag något som verkade lite konstigt på avstånd. Det var en massagestav. Förmodligen var det några ungdomar som hade kastat den, säger han och småskrattar.