Birgitta 700 år
Själva slutpunkten blir en pilgrimsvandring från Norrtälje till Finsta på Birgittas helgondag i morgon, 7 oktober.
På söndagen hölls högmässa i Skederids kyrka i Finsta, med bland andra landshövdingarna från Stockholm och Östergötland närvarande.
Dagen innan, på lördagen, var det ledigare former. Det var ju här som Birgitta växte upp som ung flicka för sjuhundra år sedan. Så vad kunde vara lämpligare än barnens Birgittadag.
Besökarna på Finsta besökscenter fick se elever från Skederids skola i Finsta uppföra Birgittas liv i sång och drama, en liten medeltidsmusikal.
Anneli Forslund och Elina Widnersson, som spelade Birgitta som vuxen respektive ung, hade samma bild av Birgitta. Hon var snäll, men mycket bestämd.
- Hon vill inte gifta sig, fast jag säger att hon skall, förklarade Emil Holmström, som spelade lagman Birger Persson, Birgittas far.
En annan aktivitet var riddarvandring. Fast vägvisaren Elisabet Hamnede inledde med en varning:
- Det finns rövare i skogen!
Så sant. Det dröjde inte länge förrän de oskyldiga besökarna överfölls av en skränig hop. Sammanfösta i rövarnästet som boskap var ingen annan råd än att åkalla helgonet.
Och tro det eller ej, Birgitta behövde bara visa sig i sin fotsida dräkt så flydde rövarbandet. Uppenbarligen är det inget synden fruktar som fromheten.
Men barnen fick också träffa en riktig riddare. Okej nästan riktig: Petter Hallgren från Tempelriddarna af Roden, en förening av medeltidsentusiaster som "bygger sköldar och pillar ihop ringbrynjor".
Barnen fick känna på vassa pilspetsar och spänna långbågen. Den som orkade fick lyfta svärdet.
Men en viktig sak fattas, sade Petter Hallgren och gav en ledtråd:
- Vad behöver man om man skall bära svärd, sköld och ringbrynja och kanske dessutom en tung hjälm?
- En häst! ropade Angelica Hamrén från Häverö.
- Just det, det hörs nästan på namnet - riddare.