På juldagen lyckades länsstyrelsens besiktningsman Lasse Larsson och Naturvårdsverkets Robert Franzén pejla in och fiska upp sändaren från bottnen av ån som rinner mellan Ålsjön och Regnaren. Halsbandet var avskuret och sändaren visade tydliga spår på åverkan av någon som försökt tysta den.
Adam märktes 24 november 2002 strax utanför Tvartorp, Rejmyre. Sedan dess har han rört sig i närheten.
Redan 20 december fick Grimsös flygpejlare indikationer på att något kunde ha hänt Adam. Radiosignalerna var otydliga och visade att lodjuret kunde ha dött. Lasse Larsson lokaliserade platsen och tillsammans med Robert Franzén bärgade han sändaren från ån.
Händelsen fördöms kraftfullt av jägarorganisationer, av Rovdjursgruppen och av länsstyrelsen, och den är anmäld till polis och miljöåklagare för eventuell vidare utredning.
Radiomärkta djur ger kunskap om spridning, aktivitetsområden och rörelser, men också om bytesval och jaktintensitet. Det största värdet med radiomärkta lodjur i Götaland är att få reda på hur överlevnad och reproduktion ser ut här nere jämfört med kärnområdena längre norrut. På så vis hoppas man få reda på varför lodjuren är så få i södra Sverige trots den rika tillgången på bytesdjur.
Just nu minskar antalet lodjur i landet. Riksdagen har slagit fast att dessa hotade djur ska finnas och lodjuren ska sprida sig även till södra Svealand och Götaland. En orsak till den långsamma spridningen är troligen tjuvjakt. Dessutom har det visat sig att lodjuren lättare angrips av skabb i varmare sydliga län.
Tjuvjakt på lo
i norra länet