Festplatsen Hasselbacken har satt Regna på kartan. Men snart kan anläggningen vara ett minne blott, om den rivs.
Vi har pratat med flera boende i området som har mängder av minnen. Örjan Andersson har bott i Regna i större delen av sitt liv.
– Jag arrenderade mark bredvid Hasselbacken. Förr i tiden var det vanligt att folk klippte upp stängslet för att ta sig in utan att betala. Det hände även några gånger att jag träffade på eftersläntrare som sovit i höskullen i ladugården, efter att de missat skjutsen hem på natten, berättar Örjan.
Han hade gård med kor och det blev problem efter festerna.
– Folk kastade in glas på min mark och korna åt i princip vad som helst. Då blev man förbannad.
Han arbetade i kiosken på 1960- och -70-talen och upplevde Hasselbackens glansdagar.
– Sedan avtog intresset. Ungdomar idag kan inte dansa, inte det vi kallar dans. Bengt Eriksson har dragit det stora lasset under många år. Det är sorg i hjärtat om det skulle rivas, men det måste finnas någon som vill driva det här, konstaterar Örjan Andersson.
Regnabon Lolita Andersson och Igelforsbon Lillemor Reidarsdotter påpekar att det är en nostalgisk plats som kan försvinna.
– Sorgligt om det rivs, där var man mycket som ung, men är det ingen som kan sköta det kommer det förfalla, säger Lolita.
– Jättesorgligt, men samtidigt förstår jag beslutet, menar Lillemor.
Lolita tillbringade mycket tid vid Hasselbacken.
– Jag jobbade där, sålde korv och lotter, innan jag fick komma in på "riktigt". Sedan var jag där varje helg. Första festminnena är därifrån, säger Lolita Andersson.
Hon skulle gärna se att festplatsen står kvar, men att någon ansvarar för skötseln.
– Det skulle till exempel kunna anordnas bilträffar eller hundträffar där, säger Lillemor Reidarsdotter.
Vid besöket i Regna träffar vi på Finspångsbon Hasse Gunnarsson, som arbetade vid Regna kyrka.
– Varje gång det var något arrangemang i Hasselbacken åkte vi dit. Det vore väldigt synd om ett så klassiskt ställe rivs, det har alltid varit en trevlig festplats, säger han.
Han har alltid uppskattat traktens utedanser.
– Vi var överallt förr i tiden. Det blir en annan sammanhållning när man sitter utomhus runt borden. Men jag förstår om eldsjälarna som kämpar för att få det att gå ihop inte klarar av det längre, konstaterar Hasse Gunnarsson.