Det var en kväll i september förra året som parets granne, som var nyinflyttad i Finspång och inte kände så många, skulle komma hem till dem för att se en ishockeymatch. I lägenheten fanns också en hund, som hade varit hos paret någon vecka på prov. Det framgår av polisens förhör med flera inblandade att hunden hade haft en jobbig uppväxt och kanske hade blivit misshandlad av en tidigare ägare. Därför hade paret fått instruktioner om hur hunden skulle tas om hand, särskilt i möten med nya, okända människor.
Åsikterna om vad som hände efter att grannen ringt på dörren går isär. Grannen själv menar att hunden började morra åt honom och att den sedan gjorde ett utfall mot hans huvud. Grannen fick upp en hand för att skydda sig och hunden ska då ha bitit honom hårt i armen. När hunden till slut släppte taget vände sig grannen om för att skydda ansiktet och strupen, men enligt förhör ska hunden då ha fortsatt att "bita frenetiskt och utan avbrott" både i höft och lår.
Kvinnan, som bor i lägenheten med sin sambo, säger istället att grannen var den som först drog upp armen hastigt, trots att de hade varnat honom för att göra hastiga rörelser i närheten av hunden. Kvinnan tolkar det som om hunden trodde att den skulle bli slagen eller att den ville skydda henne från grannen, och därför bet honom i armen.
Kvinnans sambo berättar i förhör att han gick ut till ytterdörren efter att han hade hört grannen säga "aj" och såg honom ligga ner ute i trapphuset. Han såg inga skador på grannen och trodde att hunden bara hade hoppat upp på hans bröstkorg med sina tassar så att grannen hade tappat balansen och slagit i räcket. Han säger också att om grannen hade uttryckt rädsla för hunden innan besöket så kunde de ha satt munkorg på hunden.
Enligt åtalet fick grannen bitmärken på höger arm, mage och lår efter attacken. Redan samma kväll fick hunden flytta tillbaka till sin egentliga ägare, och i polisens utredning framgår det att hunden tidigare hade bitit även honom vid ett tillfälle.
Enligt en annan granne i området ska hunden också ha gjort utfall mot henne en gång när hon vistades på gården.
I utredningen framgår det att hunden nu är avlivad.
Åklagaren menar att paret har agerat oaktsamt och inte vidtagit tillräckligt med åtgärder för att förhindra att hunden skulle kunna bitas. Därför åtalas de båda två för vållande till kroppsskada. Både kvinnan och mannen nekar till brott.