För snart tre år sedan drabbades Emmy Källman, då 26 år, av insulinkoma och fick syrebrist i hjärnan vilket ledde till en svår hjärnskada. Emmy är helt beroende av personlig assistans dygnet runt. Sju gånger under juli månad har omvårdnaden om Emmy, som är kommunens ansvar, brustit och nu har kommunen gjort en lex Sarah-anmälan.
– Det är ont om personal och för få vikarier som har utbildning på ståbrädan som Emmy ska använda minst två gånger om dagen. Eftersom Emmy varken kan stå själv, eller röra sig, är ståbrädan viktig för henne. Det måste vara två personer på plats med utbildning på ståbrädan för att den ska kunna användas, säger Emmys mamma Monika Edenvik.
Hon fortsätter:
– I samband med ståbrädan görs även träning för att behålla rörligheten i axlar, armar, händer och fingrar. Något som försvinner när vikarier utan utbildning på ståbrädan kommer.
Speciellt viktig har ståbrädan varit den senaste tiden, när Emmy har fått åka akut till sjukhus flera gånger med andningsbekymmer.
– Emmy får mycket slem i halsen, vilket gör att ståbrädan gör hennes andningsvägar mer fria, säger Emmys pappa Tomas Källman som är god man åt sin dotter.
Familjen visar bilder på Emmy som levde ett helt vanligt liv och arbetade som väktare och parkeringsvakt innan allting förändrades.
– Emmy låg i respirator i flera veckor och var länge på sjukhus, mer än ett år. Nu har Emmy bott i sitt hus, där hon bodde när hon var frisk, i 16 månader och vi märker att hon mår bättre, berättar Tomas när vi träffas i just det huset på landsbygden, några mil från centrala Finspång.
Familjen betonar vilket bra samarbete det varit med Finspångs kommun från början och vilken hjälp de fick när personal skulle anställas och huset skulle anpassas till Emmys nya vardag.
– Kommunen beviljade medel till mycket som var tvunget att byggas om och vi var delaktiga i anställningsprocessen och fick vara med och välja vilka personer som skulle arbeta med Emmy, säger Tomas.
– Det har varit mycket förtvivlan och hopp fram och tillbaka. Det som hänt Emmy handlar om att förlora någon som lever. Det är jättesvårt, säger Monika och tittar ner i bordet.
Monika arbetar själv som personlig assistent åt sin dotter.
– Jag jobbar natt varannan helg, fredag, lördag och söndag. Det är vaken natt som gäller, personalen måste ha koll på Emmy och kan inte sova. Nu lär det bli några fler pass för mig när det är ont om personal, säger hon med en suck.
Den lex Sarah-anmälan som Finspångs kommun har gjort är för att kommunen inte klarar av sitt uppdrag. I anmälan finns det två påståenden där kommunen svarar ja på båda. Har liknande händelser inträffat tidigare? Är det troligt att händelsen kan inträffa igen?
– Jag vet inte om kommunen tar det här på allvar? Jaha, hon kan inte stå upp i dag, det är väl inte så farligt. Är det så de tänker? undrar Tomas Källman.
– De har helt enkelt inga vikarier att utbilda och vet inte vad de ska göra, säger Monika Edenvik.
Sara Andersson är verksamhetschef på Finspångs kommun.
– Vi har bemanningsutmaningar och svårt att hitta vikarier, säger hon första gången vi pratar med henne.
När vi skickar frågor via mejl skriver hon till svar:
"De frågor du ställt är sådana som utredningen kommer behandla så det är inte så mycket jag kan svara på i dagsläget. Det stämmer att det är sju tillfällen som kommunen inte utfört rehabinsats och att det varit vikarier där då".
Frågorna vi vill ha svar på är följande:
Varför har inte den personalen/vikarierna haft utbildning att utföra det som behöver göras?
Varför har det blivit så att Emmy inte har kunnat få den personliga assistans hon har rätt till?
I lex Sarah-anmälan står det att det är troligt att det händer igen? Kan ni göra något för att det inte ska hända igen?
Gäller det här endast när det varit vikarier inblandade, eller har det även hänt med ordinarie personal?
Frida Granath (S) är socialråd i Finspångs kommun och den som är ytterst politiskt ansvarig för bland annat personlig assistans.
– Det är bra att kommunen gör en lex Sarah-anmälan och utreder det som hänt. Sedan är det förstås inte bra att vi inte räcker till för de insatser som ska göras. Vi jobbar för att vikarier ska ha så riktiga utbildningar som det är möjligt, men när vi har svårt att överhuvudtaget hitta vikarier, så kan rätt utbildningar släpa efter, säger hon.