– Vi vill att Trafikverket sänker hastigheten och svetsar rälsskarvarna, det skulle underlätta mycket, säger Martin Wiklander.
Han sitter i köket i Wiaholms garvaregård och tittar ut genom fönstret – som är sprucket. Utanför går Tjustbanan och varje dag passerar Kustpilen mellan Linköping och Västervik.
Huset vibrerar när de susar förbi. Men passagerartågen är inte värst.
– Det går tunga godståg på banan och då skakar hela huset, säger Martin Wiklander.
– När det smäller till så att man hoppar högt och husväggarna spricker – då orkar man snart inte längre, säger sambon Christer Jonsson.
Planer på nedläggning
Wiaholm byggdes på 1700-talet, långt före järnvägen anlades. På gården finns ett gammalt bevarat garveri som är ett ekomuseum i dag, tack vare Christer Jonsson och Martin Wiklander.
De köpte gården 1995 och rustade upp byggnaderna för att bevara garvaregårdens kulturminne.
– När vi flyttade hit fanns till och med långtgående planer på att banan skulle läggas ned. Därför tänkte vi inte att den skulle påverka oss, säger Martin Wiklander.
Men tågtrafiken hängde i, trots hot om nedläggning.
Huset vrider sig
Problemen med slitaget på husen blev påtagliga när tunga godståg började gå alltmer frekvent.
– Hela huskroppen vrider sig. Ena dagen är det en dörr som inte går att öppna, eller tvärtom. Fönstren har spruckit så många gånger att vi inte längre byter ut dem, säger Christer Jonsson.
"Helt tyst"
Sedan 2003 har paret försökt få till en förändring. De har skrivit till Trafikverket, Länsstyrelsen och direkt till infrastrukturministern. Men ingenting händer.
– Det har varit helt tyst. Dessutom får vi inte ut något på försäkringen. Försäkringsbolaget tycker att ersättningen ligger på Trafikverket, och vice versa. Ett riktigt moment 22, säger Martin Wiklander och fortsätter:
– Det känns som den lilla människan mot den stora staten.
För fyra år sedan gick det så långt att Martin och Christer begärde rivningslov på huset. En aktion för att någon skulle få upp ögonen för deras problem. Tre månader var den beräknade väntetiden, men fortfarande har inget beslut dykt upp.
Vill sänka hastigheten
Två år senare fick de veta att en ny bilväg skulle byggas i Falerum för att minska antalet plankorsningar. I en ny skrivelse till generaldirektören på Trafikverket krävde Christer och Martin att rälsskarvarna svetsas och att hastigheten sänks.
Återigen tystnad.
– Det värsta är att det känns som om vi hela tiden blir avvisade. Som om vi får skylla oss själva. Men gården har funnits här långt innan tågen, och det borde vara skäl nog till en förändring, säger Martin Wiklander.