Expeditionen startade vid Församlingshemmet i Åtvidaberg, varvid bilresan till Falerum utgjorde den klart lättaste sträckan.
Vandringen upp till toppen tog en halvtimme, och det blev brantare och brantare ju längre vi kom. De sista hundra metrarna var riktigt jobbiga, men väl uppe, i klaraste höstsolsken, släppte alla trötthetskänslor snabbt.
Då utflykten annonserades ut lockade man med orden "Kom med ut i Guds fria natur". Och det är bara att konstatera att den plats som valts, Seboklint, i allra högst grad svarade upp mot detta uttryck.
Börje Bjernhagen, expeditionsledaren, svarade alltså även för betraktelsen. Bibeln klarade han sig förutan. Den hade han lämnat kvar där hemma; även den tynger ju lite grann då man kämpar sig upp för ett bergsmassiv.
Läraren Yvonne Jelbring Törnqvist var en av dem som stortrivdes den här dagen.
-- Ett fantastiskt väder, med milsvid utsikt från bergstoppen. Och trevliga medvandrare att prata med. Vad kan man mer begära?
Marina Andersson, uppvuxen i S:t Petersburg, tyckte likadant. Hon besteg berget med stor iver, och bara njöt då slutmålet var nått.