Falerum är ett samhälle som krymper. När 1970-talet inleddes bodde här 356 personer, nu är siffran nere i 240. Nästan var tredje Falerumsbo har försvunnit på den tiden alltså.
Det här märks redan vid en första anblick. Ett par hus står tomma, till synes övergivna, med till salu-skyltar som har börjat blekna. Hotellet har stängt för länge sedan och blivit privatbostad. Banken, skolan, sköterskemottagningen och servicehuset har också slagit igen. De två tomter som kommunen försöker sälja möter inget intresse.
Men nog med de negativa tongångarna nu. Den senaste villan som lades ut till försäljning i Falerum blev det faktiskt ganska rejäl budgivning på. Och en bit in i samhället hittar vi flera öppna butiker.
Rosenhills Konst & Heminteriör är en av dem. Bakom disken står Tapio Rautjärvi, tavelhandlare och ramrenoverare som lämnat Södertälje för att slå sig ner i Falerum med sin fru Anneli. Tapio har inte bott i Falerum särskilt länge, sedan 2008, men han är en hängiven Falerumsvän och vet det mesta om byns historia. Han blir vår ciceron på en tur genom samhället.
– Här mittemot låg Falerums bryggeri. Det fanns faktiskt tre bryggerier i Falerum en gång i tiden, berättar han.
Det mesta av Falerums bryggeri är rivet. Men i delarna som är kvar finns flera företag: TN:s Mark & Bygg, Falerums Golv & Kakel samt JS Trend som servar trädgårds- och skogsmaskiner.
– Jag brukar kalla det för vårt företagshotell. Det är bra fart på företagandet i Falerum, det finns runt 30 företag här, säger Tapio.
Vi tar en tur ner mot Storån, vattendraget som är orsaken till att det växte upp ett samhälle här. De gamla industrilokalerna ligger på rad.
Här fanns garveri, sågverk, kvarn och kraftstationer, smedjor, verkstäder, spinneri, tegelbruk, tjärfabrik och laggkärlstillverkning. Allt är borta eller omvandlat till museum.
Pappersbruk fanns det också. Mariedals pappersbruk startades 1815 och gjorde sig känt för Sveriges bästa bokbindarpapp. Ett tag gjorde man också papp som användes i Saabs bildörrar. Bruket lades ner 1967 och inrymmer nu bland annat dataföretaget Teknorama, ett av de företag som visar att det fortfarande går att bedriva verksamhet i Falerum.
Falerum Kök är ett annat exempel. Och så förstås Klädhuset, en stor butik på 1 000 kvadratmeter och ett tiotal anställda.
Med sina uppemot 100 000 årliga besökare är det faktiskt Åtvidabergs kommuns största turistmål. Vi tittar in där för att fråga ägaren Thomas Andersson hur han lyckats med det.
– Det har blivit ett utflyktsmål. Men det är inget Ullared, med lågprisgrejor. Vår nisch är märkeskläder som vi sänker med 20 procent. Och så säljer vi både skor och kläder, jag tror att många åker hit för att de gillar att kunna handla allt på en gång.
Restaurang finns det också i samhället, MariNettes, som håller till i det före detta servicehuset. Och ett kafé, Nyfiket, där vi slår oss ner och festar loss på varsin Falerumsmacka, en generös skapelse med ägg, räkor, köttbullar, ost och skinka.
Nyfiket är inte bara kafé utan även presentbutik och minilivs med apotek. Falerumsborna Helena Diener Karlsson, Susanne Hammarqvist och Monika Karlsson drog igång verksamheten förrförra sommaren. Då hade Falerum varit utan butik ett tag.
– Överallt lägger landsbutikerna ner, men vi startade i stället. Och det går bättre och bättre, särskilt kaféet. Det är tack vare Klädhuset, annars skulle det aldrig gå, säger Helena Diener Karlsson som förutom Nyfiket också arbetar inom hemtjänsten för att få det hela att gå runt.
Tapio och hans fru Anneli flyttade till Falerum för sju år sedan. Jag frågar Tapio varför.
– Lugnet. Det var lugnet vi sökte. Och det fann vi. Vi trivs väldigt bra i Falerum.
Tapio berättar att det är flera par från Stockholmstrakten som flyttat till Falerum på sistone. De låga priserna spelar förstås in. En villa här kostar inte mer än några hundra tusen, man får väldigt mycket hus för pengarna.
– Naturen lockar också. Uknadalen är fantastiskt vacker, ända härifrån Falerum och ut till Östersjön. Och här finns massor av små fina badsjöar, säger Tapio.
Sjöarna påminner Tapio om hans uppväxtmiljö i Nokia utanför Tammerfors. Hans finska påbrå lyser igenom också när vi tittar in i hans och Annelies hus, som de totalrenoverat till toppskick. Det första som möter oss är en stor, magnifik bastu.
– Bastu måste man ha, helt enkelt. Det hade vi även när vi bodde i bostadsrätt i Södertälje, säger Tapio.
När huset var färdigrenoverat köpte Tapio och Annelie grannfastigheten där det fanns ett par hus som de gjorde i ordning för att öppna affär. Tapio är gammal tavelhandlare och rammakare, så han säljer mest konst och andra gamla prylar. Anneli koncentrerar sig på att sälja hemtextilier i huset intill. I ett uthus går höns som kunderna kan klappa om de vill.
– Det kommer rätt många turister förbi, mest sommartid. Jag ser väl affären mest som en livsstil, men inkomsterna räcker i alla fall för att betala räkningarna, säger Tapio.