-- Det här är kul, sade Leif Pettersson, en av de nio. Fast visst märktes det att han också var lite nervös. För det var ju mycket som stod på spel; nästan hela bygden var på plats för att äta av deras julmat.
Men snart såg man att allt gick bra, det var festligt värre, och berömmet lät inte vänta på sig. Sture Lindberg, exempelvis, bara njöt av allt det goda, och då var det inte konstigt att det blev en hel del mat den här kvällen.
Rullströmming, Jansson, köttbullar, skinka, sill. Ja, allt fanns på plats. Och i tid.
Då Lars Karlsson hälsade välkommen talade han lite mer än han tänkt sig.
-- Potatisen behöver koka lite till, det är därför som jag pratar på, erkände han.
Har de nio herrarna ordnat allt själva?
Nej, inte riktigt allt, även om de klarat av allt det praktiska på egen hand. Ett julbord för så många människor, det har matlagningsgänget aldrig tidigare ordnat.
-- Så det var inte dumt att ha Annette Hellström och Jenny Andersson till hjälp. De talade om hur vi bör göra och så gjorde vi så, sade Arne Björkegren.
-- Det var för övrigt Anettes idé att vi skulle laga maten, och vi antog utmaningen.
Intresset för julbordet var så stort att man utnyttjade lokalerna till max. Det betydde att man fick sätta en gräns vid 120 personer. Vid något enstaka tillfälle fick man tävla med någon annan för att få plats, men allt ordnade sig och samtliga kunde slå sig till ro bakom tallrikar fyllda med välsmakande julmat.
-- Det här lovar gott, jag hoppas det kan bli tradition i vår bygd, sade Lars Karlsson.