Naturreservatet utmärks av barrskog och åter barrskog.
På höjder växer tallskog och i sänkor återfinns granskog.
-- Det som är speciellt med detta reservat är att skogen bara har påverkats lite. Här finns mycket död ved och många gamla träd, berättar Maria Taberman, biolog på länsstyrelsen i Östergötland som arbetat med reservatsfrågan sedan 1996.
Som en liten diamant insprängd bland all barrskog glittrar lövskog som växer vid klippsluttningen, eller mer korrekt formulerat, förkastningsbranten ner till sjön Åkervristen.
För allmänheten innebär reservatet att det utmed Hannäsvägen finns en informationsplats med parkeringsplats varifrån en besökare kan gå en sex kilometer lång vandringsled.
Ekhultebergens naturreservat ligger i den så kallade Uknadalen och omfattar sammanlagt 196 hektar. Merparten, 175 hektar, återfinns i Östergötland och resten går in i Kalmar län.
Sammanlagt har 57 signalarter noterats i området och 21 av dessa är i varierande grad hotade till sin existens i Sverige, bland andra ringlav, dvärgbägarlav samt troligen skalbaggarna reliktbock och bronshjon.
Tidigare markägare bröderna Vilgot och Arne Björkegren har efter en hel del kritiska synpunkter försonats med tanken på att deras skog och egenhändigt uppförda skogsväg gått dem ur händerna.
-- Länsstyrelsen har väl knappast betalat något marknadsmässigt pris och vägen till en uppgörelse har varit lång och svår. Men visst, det är nog bra att det här blir ett reservat, säger Vilgot Björkegren.
Conny Holmqvist som närvarade på invigningen fick en passning av landshövdingen om att han fått ytterligare ett barn att ta hand. Kommunalrådets svar var något förvånande.
-- Så när som på 40 minuter är det faktiskt 19 år sedan jag var och hämtade mitt första och enda barn på Landvetters flygplats. Så det kanske ligger något i vad som sagts.
Den annars så talföre landshövdingen tystnade faktiskt av detta inlägg, några sekunder. Sen blev allt som vanligt igen, fast vid denna invigning skruvades en tavla fast i stället för bandklippning.