Sören Kälvesten på Nyckelby Storgården sitter i säkert bo. Men de fåglar som häckar i en av hans holkar får se sig om efter en annan plats när dubbelspåret breder ut sig.
-- Jag är påverkad men inte drabbad, säger Sören Kälvesten. En lantbrukare med stort intresse för natur, arkeologi och historia får avsluta serien. Corren möter honom tillsammans med Michael Hertin från Banverket vid järnvägskorsningen inte långt från Landstorp vars öde avhandlades i förra artikeln.
Deras förhandlingar om markinköp är avslutade, men som Michael Hertin påpekar är det fortsatta samarbetet också är viktigt. Den remsa på 6 gånger 500 meter som Banverket har köpt av Sören längs järnvägen är bara en del av överenskommelsen. Tillfälligt behövs även plats för att lägga upp jord från utgrävningar, ett arbetsområde och passage för arbetsfordon med mera. Under själva spårutbyggnaden kan Sören Kälvesten dessutom tänka sig att ha delar av sina marker i träda.
Korsningen klyver hans marker i fyra delar. Delningen av marken är en olägenhet som gäller för många lantbruk längs järnvägssträckan.
-- Arronderingsfrågorna löstes inte fullt ut när järnvägen byggdes. Ofta har man istället gjort sämjebyten, privata jordbyten, och det kan vi ibland hjälpa med att rätta till, säger Michael Hertin.
Den planerade vägporten ska, enligt de senaste uppgifterna, följa den nuvarande vägsträckan och ha en fri höjd på cirka 4,7 meter. Det är Sören mycket nöjd med, på så vis blir det en rakare och trafiksäkrare korsning. Lite orolig är han däremot för att det ska kunna bli översvämningar i tunneln. För att kunna bygga vägporten måste vägen stängas av i nio månader.
På alla sidor om järnvägskorset syns arkeologernas utgrävningar. Sörens förhoppning är att de ska sprida nytt ljus över bygdens äldsta historia.
På det nordöstra hörnet finns en vildvuxen ödetomt där banvaktstugan stod fram till 1950-talet. Det ska bli Banverkets arbetsområde. Det är där holken återfinns, och inuti hittar Sören två generationers bomaterial från både stare och mes sedan förra sommaren. Bortre delen av ödetomten, bevuxen med klarbär och vildpäron, vill han spara. Enda växtlokalen för gullviva på hans marker försvinner när spåret dras fram, men det är han beredd att leva med.
Mia Karlsvärd Fotograf
0142-36 96 13
mia.karlsvard @corren.se
Gunilla Rech Reporter
0142-36 96 20
gunilla.rech @corren.se