Allt tuffare sparkrav från bilindustrin, höjda råvarupriser och oförstående politisk ledning är ett hot mot de 1 000-tals svenska underleverantörerna och deras över 100 000 anställda i Sverige.
Att producera snabbare, bättre, mer men hela tiden billigare är en ekvation som blir allt svårare att få att gå ihop.
Har stålpriset gått upp med 30-40 procent och vinstmarginalen från början var 3-4 procent, finns det inte en chans i världen att tillverkarna ska kunna kompensera sig genom effektiviseringar, säger Svenåke Berglie, vd i branschorganisationen Fordonskomponentgruppen, till TT.
Hela branschen samlades under onsdagen i Eskilstuna för att fundera och diskutera över framtiden för de svenska underleverantörerna till fordonsindustrin.
Sverige är ett av få länder som fortfarande har en bilindustri med allt från utveckling till produktion.
Men kanske inte så länge till, varnar Svenåke Berglie.
I dag har vi kompetensen, vi har högskolor som utbildar ingenjörer och industrin har forskning och utveckling kvar, men när produktionen flyttar, följer snart utveckling efter och snart riskerar vi en utarmning.
Enda sättet att motverka det är, enligt honom, att till exempel rikspolitikerna inser att de måste värna om och satsa på den forskning och utveckling som sker.
Hur mycket fordonsindustrins representanter än talade om behovet av fördjupat samarbete mellan till exempel Volvo och dess underleverantörer, stod det ändå klart att trycket på underleverantörerna kommer att skärpas, samtidigt som de blir färre.
Vi hade för något år sedan 1 500 underleverantörer och ska till 2007 vara nere på hälften, med ett årligt besparingskrav på tre procent, sade Yngve Bärgård, vice inköpschef för Volvo Construction Equipment (VCE), som tillverkar lastmaskiner, grävskopor och lastare på 14 platser i åtta länder över hela jorden.
Besparingsmålen är än högre hos Volvo lastvagnar som tillverkar bussar och lastbilar, som vill sänka kostnaderna med fem procent om året. Besparingarna ska bland annat hämtas hem från sänkta priser från underleverantörer, som får allt svårare att klara den egna ekonomin.
Utflyttning till låglöneländer i Baltikum eller forna Östeuropa är en kortsiktig lösning, tror Fordonskomponentgruppens vd:
Vi måste få en diskussion om vad det leder till på längre sikt, när vårt kluster av tillverkare och kunskap blir tunnare, säger Svenåke Berglie.
Så sent som i december förra året startade tillverkning också i Kina. Dit har också alla övriga delar av Volvo dragit, för att kunna vara med och dra nytta av den enorma expansion landet genomgår.
I spåren följer också deras underleverantörer från Sverige. I september reser 20 leverantörer till nästa stora tillväxtland Indien, för att lära sig hur de kan vara med också där.
Utflyttningen kan ses som ett hot mot de svenska anläggningarna, men också som en möjlighet.
Det finns egentligen inget val. Det är bättre att vi är med. Det gör att våra bolag kan bli starkare, i stället för att riskera att bli utslagna också här hemma av andra länders underleverantörer som tog steget och etablerade sig, säger Svenåke Berglie.