Olle Nilsson tog över jobbet i Sångarbröderna från sin far Sten för 20 år sedan. Nu lämnar han stafett-, förlåt dirigentpinnen, till sonen Martin, som väljs till ny dirigent på det kommande årsmötet 19 januari. Martin är i alla fall föreslagen till det uppdraget.
– Jag tyckte att det var lagom efter 20 år. Och kören har just firat 110-årsjubileum, säger Olle Nilsson som inte tänker sluta i kören och som räknar med att fortsätta vara aktiv med det musikaliska underarbetet.
Att leda repetitionerna i lokalen på Nygatan 9 har bara varit en liten del av det stora jobb han lagt ner. Det handlar mycket om att ligga före i planeringen, arrangera stämmor och sätta ihop nummer. I höstas spelade Sångarbröderna sin tionde Nisse P-revy vilket är en av de nytändningar för kören som Olle drivit igenom.
Men förändringsarbetet – som Olle menar är nyckeln bakom körens fortlevnad – började redan när hans far lantbrukaren Sten Nilsson tog över dirigentrollen 1982.
– Innan dess var det den klassiska och högtravande manskörsrepertoaren som dominerade. De var bara 12 personer kvar och de sjöng vårsånger på valborg, och en del kyrkokonserter, berättar Olle som lät sig övertalas att gå med i kören när pappa tog över ledarskapet.
Sten Nilsson började försiktigt förnya musikvalet. Bara att sjunga en Taube-låt sågs som ett stort steg. Den repertoar som skrivits för manskör stammar från 1800-talet då manskörerna blomstrade. I början av 1900-talet fanns sådana i såväl Boet som i Österbymo och Ödeshög.
– Sedan dess har nästan inget nytt skrivits för manskör. Det har handlat om att arrangera svenska visor och populärmusik, säger Olle som ägnat åtskilliga timmar åt sådant arbete.
Jubileumsåret 1998 tog Olle över som dirigent. Fast det inledde lite snett på valborg för det fattades folk till förstastämman så Olle fick hoppa in i kören medan pappa tog sig an dirigerandet – trots att han slutat.
– Jag ville hitta en ny nisch, men ändå vårda arvet av det klassiska. Att införa nyheter måste göras i små steg, menar Olle.
Om inte förnyelsen gjorts av Sten, och vidareutvecklats under Olles tid så hade inte Sångarbröderna funnits i dag, det är Olle övertygad om.
Det var ett ganska stort steg för en manskör att börja spela revy. De första åren bestod Nisse P-revyerna av kända låtar med nya texter. Efterhand har de utvecklats till mer riktiga revynummer, med solistiska inslag och även talade partier.
– I dag vill många av sångarna göra egna insatser. Så många att numren inte räcker till alla som vill. Det är roligt att vi växer med uppgiften – även musikaliskt – och att fler vågar ta steget, säger Olle.
Det finns ett stort intresse i dag för körsång, att bilda nya stora masskörer har blivit ett lönsamt koncept. Olle tycker att det är kul att det växt så, men menar samtidigt att det är en helt annan sak med en ideell kör där man gemensamt väljer låtar, skriver, arrangerar och studerar in stämmorna.
En annan nymodighet som tagits upp av Sångarbröderna är rockmusiken. Olles svåger gick med i kören på villkor att man sjöng hårdrockslåtar. Att stå på valborg och sjunga "Sköna maj..." var inte hans grej.
– Det finns likheter mellan manskör och hårdrock, tycker Olle och syftar på stark sång och höga toner.
Sagt och gjort, det blev föreställningen "Rock in Box" och en ny succé var ett faktum i lilla Boxholm. Sedan gick man vidare med svensk rock, och därefter "Schlager in Box".
Revyerna och rocken har gjort att många yngre Boxholmskillar anslutit sig. De upptäckte att det faktiskt kan vara kul med manskör. I dag har föreningen 43 medlemmar.
– När jag började 1982 var jag yngst och pappa näst yngst, säger Olle.