Lagom till Corren på hjul skulle avslutas kom regnet. Två disktrasevåta Correnjournalister knackade på hos Fröken Jennys i Berg och bad om två glas öl.
-- Visst, om ni diskar och torkar av borden, sa Klara Milton.
Hon visste vad vi ville när vi kom i går eftermiddag. Ja, inte just att vi var ute efter öl. Men hon visste att vi inte hade så mycket pengar. 20 respektive fem kronor var.
-- Jag har inte läst allt, men jag har försökt att följa er, sa hon.
Därför fick vi mat, också.
Oss emellan, det var väldigt mycket mat och vi var långt ifrån värda en sådan fantastisk avslutning. Vi som hade börjat med åtta äpplen i söndags satt nu och jäste medan Peter Holm-gren serverade oss oxfilé och starköl, kaffe och glass. Utanför altanen vräkte fredagsregnet ner över kanalen där danska båten Frederike just passerade.
Henne hade vi för resten passerat långt tidigare i vår rasande cykelfart mot Berg längs den gamla dragvägen. Jag tror det var någonstans bortåt fårlortarna vid Glasbruket till.
Fast vår sista resa, det låter hemskt, började i Motala. I torsdags kväll. Efter att ha trakterats med de läckraste glassar av Maria Anderson på Två små hus spenderade vi en trevlig timme med hennes man Uffe Holmertz. Pratar man med honom har man aldrig tråkigt. Visste ni för resten att förre folkpartiledaren Bengt Westerberg har en randig pyjamas? Jodå, det sa Holmertz. Han har sett både Westerberg och pyjamasen.
Här är det på sin plats att skjuta in att vår sista bostad under cykelveckan var just på Två små hus. Vi bodde i det mindre. På andra våningen där det var så lågt i taket att Jeppe nu har två stora bulor i pannan. Vi sov lite oroligt eftersom det sägs att det spökar i huset. Men de enda spöken vi såg till var vi själva. Våra spegelbilder började se ganska slitna ut, tyckte vi på fredagsmorgonen.
När vi åt frukost, en glad sådan, med Maria Anderson ringde mobiltelefonen. Det var Monica Hagve på Glasbruket i Borensberg.
-- Är ni sugna på något att äta när ni kommer häråt så säg bara till, sa hon och la på luren.
-- Nu är vi här, sa vi två timmar senare och Monica blev så förbluffad över vår snabbhet att hon lät Weine Karlsson visa runt på vandrarhemmet medan hon gjorde i ordning lite käk.
Det finns 78 bäddar på vandrarhemmet upplyste Weine, men sa också att man under natten bara haft ett 30-tal gäster.
Kanske kan det nya sam-arbetet med Borensbergs Gästgivaregård locka ännu fler cykelturister till vandrarhemmet.
En som vi antar inte hade tid att stanna där var Linköpingsbon Martin Häll. Vi mötte honom bortåt Österstad till. Först såg vi honom bakifrån och trodde att han var ute och motionerade med sitt barn. För han sprang med barnvagn. Men när vi kom ifatt honom och tittade i vagnen så såg barnet bra konstigt ut. Det såg ut som en trunk. Och det var det också.
-- Jag har länge gått och funderat på hur man skulle kunna kombinera springa och semester samtidigt, sa han och berättade att han var ute och sprang sträckan Sjötorp--Mem.
En nätt sträcka på 23 mil.
Martin springer ungefär ett maratonlopp per dag och han startade i onsdags och beräknar vara framme i Mem tisdag eller onsdag. Siv och Alf Andersson från Västervik mötte vi på Dragvägen vid Ljung. De hade cyklat Motala--Berg--Motala med övernattning på vandrarhemmet i Berg och tyckte att vi hade fina cyklar.
-- Samma märke som jag, sa Alf och lät uppriktigt stolt.
Själva startade vi i söndags och har åkt ungefär 25 mil cykel genom Östergötland. Det räcker nästan bara att räkna upp gårdsnamn, orter, skyltar vi passerat under veckan för att förstå vad skönhet är: Värna, Bjärka Säby, Mörkertorp, Stjärnesand, Kohagen, Ryckelsby, Rök, Svanshals, Särtshöga, Hov, Orlunda. I stekande sol svalkade vi oss i blåsvarta gölar, inbjudande blåvatten, och vi njöt och tjöt om vartannat i nerförs- och uppförsbackar.
Men framför allt träffade vi underbara människor. Puss och kram, allihop.
Dagbok dag 6