– Vi kommer att knäcka tretimmarsgränsen, säger Josie Mchale-Owen.
Hon skrattar högt. Josie cyklar de tio milen tillsammans med syster Jacqueline Mchale Sjödin.
När Corren kommer och stör har de precis avslutat sin paus vid loppets första depå i Borghamn.
Tre mil har avverkats.
Systrarna cyklade Tjejvättern tillsammans också i fjol – men i år har Josie slarvat lite med förberedelserna.
– Jag har inte cyklat en meter, men vi ska ta oss runt, säger hon och skrattar igen.
Josie bor i Rugby, England och har sommarhus i Västervik.
Jacqueline bor i Motala och har varit funktionär på Vätternrundan tidigare.
– Alla är så glada och det är alla nivåer. De som är supersnabba, det finns gamla och unga. Och så vi, säger hon.
Inne i depån står en nöjd kvartett från Helsingborg, Tina Molin, Marit Nordstrand, Petra Öster och Erika Wallin, och tar en så kallad selfie på sig själva med en smart telefon.
Nu har solen kommit fram och åskskuren vid starten i Motala har glömts bort.
En bit bort står mor och dotter Lindgren från Skövde.
Mamma Ann blev utmanad förra sommaren när hon fyllde 50 år av Frida att göra en Tjejklassiker.
– Mamma bestämde sig för tre år sedan att gå ner i vikt. Det har gått väldigt bra, men det fattades lite och då behövde hon motiveras lite till. Därför utmanade jag henne, säger Frida.
Ann, som snart har kämpat bort 25 kilo, genomför första delen av klassikern på en i sammanhanget kanske inte helt lämpad cykel.
– Men det går bra. Jag cyklar på min mammas cykel med korg och allt, medan Frida har pojkvännens supersportcykel. Vi kan väl säga att Frida har bättre utrustning än kondis och jag har bättre kondis än utrustning, säger Ann.
Direkt efter depån väntar den saftiga backen upp mot Omberg.
När vi vandrar bort bort mot lutningen är det en del suckande – men lika många upplyftande hejarop.
Ett ironiskt "Åh, vad jag längtat" hörs i leden.
Men också "Mot toppen, tjejer".
Vi önskade lycka till och tog bilen hem.
På söndag fortsätter cyklandet med Halvvättern (15 mil).