De slåss om titeln som bäste östgöte

– Vi hoppas ju det i alla fall, säger Daniel. Men det finns några till ur klubben som kanske kan vara med och slåss där framme. Det får man inte glömma.
Men sett till meriter är de här två klart starkast. Båda tävlar för IK Akele i Linköping och förra gången de möttes i maran, 2011, förde de en tuff kamp sinsemellan som Jonas vann med lite drygt en minut.
Då var han 53:e löpare i mål, Daniel kom in sju placeringar efter.
Ryckte med milen kvar
– Vi höll ihop i ungefär drygt tre mil, sen ökade jag farten lite grann och fick en lucka som jag kunde hålla hela vägen.
I fjol, när de yttre förutsättningarna var usla med regn, kyla och blåst, startade inte Daniel.
– Det var rätt skönt att sitta hemma i soffan med en kopp kaffe och se det på teve, säger han och ler.
För Jonas var det en riktigt tuff kamp att ens ta sig i mål.
– Jag tror aldrig jag frusit så mycket någon gång. Men det var ändå bättre att fortsätta springa och hålla värmen istället för att stanna och inte ha något att ta på sig.
”Tappade formen”
Uppladdningen inför årets mara har varit totalt olika för de två. Jonas berättar att han haft en riktigt bra vinter. Mycket tack vare dottern Ellie, 11 månader.
– Jag har sprungit ungefär tre mil om dagen men den här vagnen och fått rejält med mängdträning. Men sen deltog jag i ett ultralopp i Borlänge över åtta mil i april och kände efter det att jag tappade formen lite. Så jag känner mig osäker på hur det kommer att gå på lördag.
Daniels försäsong har varit helt omvänd.
– Jag har varit skadad en del och egentligen bara kunnat träna ordentligt de sista två månaderna. Men nu är formen på gång och jag känner mig riktigt pigg.
Höjdpunkten
Om de håller ihop igen återstår att se. Det beror på hur loppet utvecklar sig.
– Vi siktar båda på en tid runt 2.40 och kommer att gå ut i det tempot, säger Jonas. Men det gäller att inte gå för hårt i början, det får man lida för senare.
För båda är Stockholm Maraton årets höjdpunkt.
– Den är viktigast, störst och roligast, säger Jonas.
Daniel:
– Det är en bra bana, det är bra löpare med, det är mycket folk utmed banan och bra organiserat. Helt klart bästa loppet på året.
Och banan är, säger de, inte alltför tuff. Om man bortser från Västerbron som ska passeras två gånger.
– Första gången kommer man dit rätt tidigt, då är det inga problem. Men andra gången har man sprungit drygt tre mil och då är det lite tuffare.
De ytter förutsättningarna är också viktiga och kan påverka tiderna. Idealiskt för en löpare är runt 15 grader och molnigt men det kan lika gärna bli varmt och soligt vilket gör det tyngre.
Men det har Jonas förberett sig för.
– Jag var ute och körde ett värmepass för en tid sen.
Värmepass?
– Ja, det var en rätt varm dag och jag klädde på mig tre lager kläder, ett regnställ i plast och två mössor. Men jag sprang ute på Tinnerö så att ingen skulle se mig, för jag såg säkert inte klok ut.
Men varför?
– Nja, för att se lite hur kroppen reagerade. Och så blev det ett bra pass för det var tungt att springa. Men jag kom 8 kilometer innan jag slängde av mig allt och sprang vidare, säger han och skrattar.
Laddar olika
Den sista veckan laddar de upp på helt olika sätt.
– Jag försöker vila mycket så jag har pigga ben till lördag. Det blir två dagars helvila tisdag och torsdag, däremellan några kortare pass, upp till en mil, med lite mer fart, säger Daniel.
Jonas kör helt annorlunda:
– Jag kan inte sitta still, då blir jag seg i benen. Jag ska nog köra ett värmepass till och sen några rundor med vagnen, kanske 15 km eller så. Och så några kortare intervallpass.
Sen, på lördag klockan 12, är det dags.