Orden kommer från Eva Hallbeck-Parelius. Hon och hennes bror är vän med en av de ungdomar som fortfarande inte hittats på Utöya. Att inte veta, är det värsta. Och även om hoppet finns att vännen ska återfinnas välbehållen, vågar knappast någon i familjen tro på det.
- De senaste dagarna har vi följt all mediabevakning. Radio, svenska och norska nyheter på tv, tidningar. Vi har ringt hem till alla vi känner för att se att de är välbehållna, berättar Elisabet Hallbeck.
Hon är med sina barn Eva och Lars Erik Hallbeck-Parelius på semester i Brokind. Vanligtvis bor de i Oslo. Lars Erik kände fyra unga till som var på Utöya.
- De har klarat sig bra. Men man undrar ju om den som saknas. Ingen såg var personen tog vägen, säger han.
Bodde granne med gärningsmannen
För den saknade vännen, har en grupp skapats på Facebook. Den har redan 20 000 medlemmar som stöttar familjen till tonåringen som ännu inte hittats. För familjen Hallbeck-Parelius har händelserna hemma i Norge påverkat dem så mycket man kan, utan att ha varit geografiskt nära. Lisbet Hallbeck har sitt kontor en kilometer från platsen där bomben exploderade i Oslo. Dessutom bodde familjen fram till för någon månad sedan, i samma kvarter som gärningsmannen.
- Att veta att vi har bott så nära honom. Antagligen handlat i samma affär och kanske har vi mött honom på gatan. Det är fruktansvärt att tänka på, säger Lisbet Hallbeck.
Straffet är inte nog
Familjen har varit på flera minnesstunder. En i kyrkan och så tisdagens minnesstund på Stora Torget för att tända ljus. Att så många engagerade sig så mycket för grannlandet, var överväldigande för familjen.
- Det här hade jag aldrig förväntat mig och det betyder mycket för oss som berörs direkt av händelsen. Just nu är det så många tankar. Jag tänkte på polisen som stod där på torget. Jag undrade om jag ens kunde lita på att det är en polis. Men det är klart att man måste våga tro på det, säger Lisbet Hallbeck.
Tilliten tror de kommer tillbaka. Men det som de pratat mycket om under eftermiddagen, är om straffet som gärningsmannen får är nog.
- 21 år. Det är inget för det han gjort, säger Lars Erik.
- Även om han får någon form av förvaring så är straffet inte nog. Det kanske det är enligt Norsk lag. Frågan är om det räcker för oss, säger Lisbet.
Flera skulle åka
För Eva och Lars Erik var det inte aktuellt att åka till Utöya.
- Visst har vi vetat om att det funnits, men det har aldrig blivit av att man åkt. Det har alltid kommit något i vägen, säger Lars Erik.
- Men två till av mina vänner skulle ha varit där. Tur i oturen kom jobb i vägen och de kunde inte åka, säger Eva.
Hon är också säker på sin sak. Vad som än händer, oavsett om det finns fler inblandade i dåden, ska detta inte få stoppa henne.
- Nästa år tror jag det kommer åka ännu fler till Utöya, säger hon.
- Det är vad man hoppas på. Att det ska blir större. Vill mina barn åka dit nästa år, så har de mitt fulla stöd att göra det, säger Lisbet Hallbeck.