Det är måndagsförmiddag i början på juli. Vädret är grått och trist, men det gör inte särskilt mycket när Lars Drougge tar emot i sin trädgård några kilometer utanför Brokind. Med ett leende på läpparna börjar han visa runt i sin idylliska trädgård. Tomten och det tillhörande torpet köpte han under 1970-talet. Trots att han har bott permanent här i omkring 40 år är det först nu på senare tid som han lagt märke till att päronträdet är större än vad han är van vid. Vid en närmare mätning visar det sig att trädet är 237 centimeter i omkrets och cirka 15 meter högt. Han gillar sitt päronträd, vilket han uppskattar till 150 år gammalt, men det har inte alltid varit förenat med frid och fröjd.
– Klockan ett en stormig natt för några år sedan slog en av grenarna sönder taket. Jag hade skallen en halvmeter under och trodde att det var ryssen som kom, säger han och skrattar.
Under sin tid vid torpet har det aldrig blivit några päron större än en munsbit. – Efter en tugga är det bara kärnhuset kvar. Därför har jag inte använt päronen till något. Ganska snart efter att de ramlat ned på marken ruttnar de, säger han samtidigt som han plockar ned ett päron med hjälp av sin fruktplockare.
Jesper Krantz, operativ chef på trädvårdsföretaget Trädexperterna berättar att det inte är helt ovanligt med stora päronträd, men att det heller inte är supervanligt.
– Det verkar vara ett gammalt päronträd som har ett stort bevarandevärde.
Vidare berättar han att många väljer att beskära sina träd för att frukten ska kunna nås från marken. Detta menar han kan vara en anledning till att det är sällsyntare att träden hinner växa sig allt för stora.
I samband med att stormen bröt en av grenarna på Lars Drougges päronträd blev det rötskadat.
– Det är lätt att få röta i sådana stora träd. Man ska undvika stora snittytor och att kapa stora grenar, vilket ger stora ingångar som i sin tur skapar röta, säger Jesper Krantz.
Lars Drougge trivs i sin oas. Här finns det också en stor syrenbuske, ett lönnträd som han uppskattar är omkring 170 år gammalt och dessutom ett stort äppleträd. Men några mygg ser han inte längre till.
– Under en av Sveriges VM-matcher i fotboll 1994 var det alldeles fullt av mygg. Men gradvis har de försvunnit och nu kan jag till och med ha dörren öppen dygnet runt, avslutar Lars Drougge.