Jörgen Karlsson kommer från Rimforsa, men sedan 35 år tillbaka bor han och hustrun Malin Kennberg på Björkeberg Gård i Brokind, precis på gränsen mellan Kinda och Linköpings kommun. Här finns hästar, höns och ankor, men framförallt får.
– Vi började med får för husbehov. Sedan blev det mer och mer med ullen, och nu säljer vi bland annat ullprodukter, säger Malin och berättar att de har tre fårraser.
– Det är leicesterfår, finullsfår och ryafår. Ryafår är utrotningshotade, så där handlar det mycket om att bevara rasen också.
De olika raserna ger olika typer av ull som passar till olika produkter. Paret har haft får i 4-5 år, men de började med angoragetter på 90-talet. Sedan kom andra saker emellan, som att bilda familj.
– Men nu har barnen flyttat hemifrån och det var svårt att hålla sig ifrån fåren, säger Jörgen och skrattar.
Från början sålde de mest lammköttet, och Malin samlade ull i påsar. Hon jobbar mycket med ull, och är involverad i Föreningen Ryafåret.
– Hon har tagit fram eget garn, säger Jörgen.
I samband med Östgötadagarna öppnade paret en gårdsbutik.
– Vi vill promota lokaltillverkade grejer, säger Jörgen och berättar att förutom kött och ullprodukter så säljs även en del keramik som hans syster Carin Öhlin har gjort.
– Och så har vi sömnadshantverk från Carina Nilsson i Kisa, tillägger Malin.
Under Östgötadagarna kom det många till deras gårdsbutik, och flera har kommit tillbaka. Paret är överlag nöjda med gensvaret.
– Men frysen krånglade såklart ett tag när vi precis hade öppnat, säger Jörgen och skrattar.
De planerar att ha en del av gårdsbutiken obemannad – den del där köttet finns.
Anledningen till att de ville öppna en gårdsbutik var för att kunna få ut sina produkter på ett miljövänligt sätt.
– Men det tar mycket tid och arbete i anspråk, säger Jörgen.
Vad tar mest tid?
– Att bygga staket. Och att flytta djuren, säger Malin med ett skratt.
Just nu finns 21 tackor och tre baggar på gården inför vintern. 40 lamm förväntas. På våren och hösten klipps djuren.
Hur lång tid tar det?
– Tio, femton minuter, svarar Jörgen och berättar att han gick en "klippkurs" i Falun på 1990-talet när paret hade angoragetterna.
– Det är roligt att klippa, tillägger Malin.
Det är ett hantverk att klippa, det är paret överens om.
– Man vill inte ha dubbelklipp, säger Jörgen.
Dubbelklipp kallas det när man klipper av ullen en bit från huden, och sen får ta ett nytt tag och klippa nära huden. Då har man förstört ullfibern.
Sedan ska ullen sorteras. Beroende på varifrån på djuret ullen kommer har den olika kvalitet.
Varifrån kommer den finaste ullen?
– Från sidorna. Det är den ullen man gör exempelvis garn av, säger Malin.
Men det är inte bara produkter från lamm paret säljer. Det är också en hel del vilt.
– Jörgen är ute och jagar nästan varje helg när det är säsong, säger Malin.
– Jag har ju fyra jakthundar som behöver motion, säger Jörgen och skrattar.
Bland produkterna finns kött från dovhjort, kronhjort, vildsvin och älg. Allt kött går till Basunda slakteri.
– Där går det igenom alla kontroller det ska, och allt vildsvinskött testas för trikiner, berättar Jörgen.
Paret tycker att man ska våga prova viltkött.
– Själva äter vi nästan bara vilt, säger Malin och berättar om en dam som kom under Östgötadagarna.
– Hon var tveksam till vildsvinskorv, men när hon hade provat tyckte hon att det var jättegott.