Uffe Spångberg är ett stort namn i östgötsk lagidrott. Inte minst för att han var med som lagkapten i IFK Motala och vann SM-guld i bandy 1987. Dessutom såg han 1976 med en språngnick i en kvalmatch i fotboll till att Linköpingslaget BK Derby blev allsvenskt.
Han tar emot i villan på Melskogsvägen i Brokind. Hustrun Sofie (Fia) har fixat fram lite fika och fortsätter i köket med middagen. Uffe är lättpratad som få och man anar att han lätt pratar med vem som helst. Något Fia understryker lite senare.
– Uffe är väldigt social och alltid den som ser till att hålla igång festen.
– Jag har respekt och empati för människor och pratar lika gärna med tiggare som med höjdare, säger jubilaren.
När han nu går i avtalspension tänker han inte sluta jobba, säger han. Han har "lite planer" för framtiden i Göteborg.
Mer än så vill han inte säga. Jo:
– Det handlar om att hjälpa människor. Men ingenting är hugget i sten.
Hugget i sten var det väl däremot att han skulle börja spela fotboll som ung. Pappa Hans spelade i BK Kenty och blev senare ledare. Uffes åtta år äldre bror Christer spelade i Kenty, så då började även Uffes bana där.
– Jag gick på Malmaskolan de första åren innan det blev Munkhagsskolan i högstadiet. På "Munken" fanns en massa Derbykillar: Tomas Månsson, Kent Lundquist, Robban Jonsson så det blev liksom självklart att jag gick över dit.
Uffe var tidigt duktig och fick även spela i östgötalaget och han blev A-lagsspelare som 15-åring. Ett par junior- och ungdomslandskamper finns också på meritlistan. Och han blev allsvensk! Dessutom var det han som nickade in segermålet 3–2 i kvalmatchen mot Hudiksvall.
– Lasse Richt lyfte in en frispark och jag kastade mig fram, minns han.
Allsvenskan. Det var stort. Tidigare hade IF Saab som första Linköpingslag lyckats ta sig till högsta serien och spelade en säsong 1973. Och nu var det Derbys tur. Men det blev bara en säsong.
– Vi var så unga, de flesta av oss och vi gick nog upp nåt år för tidigt. Inga nyförvärv fick vi heller. Hade vi fått en ny i varje lagdel så hade det kunnat se annorlunda ut, funderar han nu, 40 år senare.
Vad har varit det bästa med idrotten, tycker du? Det roligaste?
– Framförallt att man har ett gemensamt mål att sträva mot. Och det finns inget som är så härligt som att lyckas tillsammans.
Han spelade bandy också och hade den stora glädjen att vara med och vinna SM-guld med IFK Motala 1987.
Berätta:
– Jag fick en förfrågan 1981 om att gå över dit från Derby. IFK hade spelat i allsvenskan två säsonger och hade också värvat Robban Jonsson och Roland Spångberg, min syssling, året innan och gick till slutspel. Så jag ville gärna pröva på, jag också.
Motala blev bättre och bättre. Blev ett topplag. Lockade storpublik. Två gånger fick Uffe spela SM-final. 1985 föll IFK mot Karlstadklubben Boltic med 3--4. Revanschen kom två år senare, 1987, IFK Motala besegrade just Boltic med 2–1 och vann SM-guld.
– Det är det största jag upplevt, säger Ulf Spångberg som var lagkapten i guldlaget.
Efter guldet var han rätt så nöjd. Han hade nått det han strävade efter och var lite trött på resorna.
– Jag hade familj med tre barn och vi hade flyttat till Brokind 1986.
Men sluta helt med idrotten kunde han inte. I bandy blev det Stångebro BK i Linköping och en säsong i Mjölby AI 1993 innan han blev tränare tre säsonger i Stångebro och en halv i IFK Motala. Fotboll slutade han med 1988. Då i Linköpings FF.
1979 var det meningen att de två föreningarna Saab och Derby skulle bli en för att få fram ett riktigt bra fotbollslag i Linköping. En fusion som sprack på att Derbys beslut inte kunde tas på ett extra årsmöte, utan måste ske på ett ordinarie.
– Vi spelare var alla jättepositiva till en hopslagning, men de äldre medlemmarna i föreningen ville inte.
Vilket fick till följd att massor av spelare flyttade till andra klubbar, runt om i Sverige,
1981 blev det en sammanslagning.
– Men då var det för sent. Tio spelare hade försvunnit från Derbys allsvenska lag och så gott som alla i Saab. Innerst inne visste vi att det inte kunde hålla.
Men du blev kvar?
– Jag skrev faktiskt på för Myresjö, men ångrade mig.
Fast nu, 60 år gammal, har du så att säga skrivit på för Göteborg. Varför?
– Vi har barn och barnbarn i närheten. Både Jonnie och Johanna bor där. Och Micke bor i Borås.
Dessutom bor gamle lagkamraten Ruben Svensson där. Ruben som efter Derby spelade i IFK Göteborg umgås flitigt med Uffe. Inte nog med att de är gamla kompisar. De har blivit släkt också. Uffes och Fias dotter Johanna har barn med och är förlovad med Rubens son Daniel.
– Vi flyttar till en tvåa i Majorna. Uppe på Gråberget, med utsikt över Kungs Ladugård och Slottsskogen. Det räcker åt oss, och känns både som ett litet äventyr och fantastiskt rätt, menar Uffe Spångberg.
Grattis.