Redan efter tio--femton minuter får jag illamåendevarsel och undrar hur det skulle ha varit om jag läst tidningen i stället för att koncentrera blicken mot landskapet som fladdrar förbi.
På Bes-torpsvägen finns bara en raksträcka som är värd namnet, nämligen vid Hovetorp. Annars slingrar vägen hit och dit, och sitter man då i mitten av ledbussen känns det som att åka karusell.
Att åka buss mellan Brokind och Sturefors tar inte så mycket längre tid än med bil. Det är möjligen stoppen för av- och påstigning i Bestorp, Bjärka-Säby och några hållplatser till utmed vägen som gör att bilen vinner med fyra--fem minuter. Men det är naturligtvis viktiga minuter på morgonen. Busschauffören har ett pressat tidsschema, och det gör att långa uppehåll vid hållplatser måste tas igen på vägen.
Nej, det är egentligen bussfärden från Sturefors till Resecent-rum som tar den längsta restiden, eller nästan en halvtimme.
När bussen lämnar Sturefors centrum ska den ut på länsvägen, sakta farten till 50 och 30 km/t vid Edsberga och därefter svänga in i Ullstämma och Ekholmens cent-rum. Sedan vidare ut på Brokindsleden med hållplats i Johannelund.
Sedan väntar på- och avstigning vid Tinnerbäcksbadet och Köpmannagränd, där tillfälliga gatuarbeten ger en flaskhals i trafiken, med förseningar som följd.
Efter en skakig bussresa und-rar man hur komforten kan förbättras på de expressbussar som ska ta över efter arbetspendlartågen på Stångådalsbanan, när det blir ett nej till tågtrafik.
Svaret är att det inte går. Det enda som kan hjälpa är att bygga ny väg för 100 miljoner kronor.
Men då är det naturligtvis billigare att ha kvar tågtrafiken.