– Restaurangen var som min familj, jag spenderade all tid där. Jag har knappt träffat min familj på fem år för att jag har jobbat så mycket. Jag hade allt på pizzerian, mina privata grejer, nya maskiner till 56:an och olika papper. Nu har jag ingenting, säger Anwar Hajar som äger pizzerian.
I lördags kväll fick Anwars fru, Zalkha Karakach, ett samtal från räddningstjänsten.
– De hittade inte Anwars nummer, så de ringde mig. De kopplade upp honom till samtalet och jag förklarade vad som hänt på arabiska. Han bara grät och skrek, berättar hon.
Anwar befann sig på sin nyöppnade restaurang i Ödeshög när han fick samtalet.
– Jag jobbade och var glad. Det var fest och några hade hyrt 56:an. När Zalkha ringde fick jag en chock. Jag sprang ut till bilen i t-shirt, backade ut från parkeringen och krockade med något, men körde ändå.
Anwar kom fram till pizzerian som stod i lågor.
– Fem års jobb är helt borta, suckar Anwar och brister ut i gråt.
Han beskriver hur han först ville ta sig in i byggnaden.
– Jag ville bara gå in och hämta mina grejer, jag kunde inte förstå att det var sant.
Zalkha beskriver Anwars engagemang i pizzerian.
– Han åkte tidigt på morgonen och kom hem sent på kvällen. Han var alltid där, han jobbade hela tiden. Jag och barnen såg honom aldrig.
Anwar fyller i:
– Det var den första restaurangen jag öppnade i Sverige, den betydde så mycket för mig. Jag hade också köpt en hel del nya maskiner som nu stod på Sverkers. Vi skulle köra dem till 56:an på söndagen för jag kunde få bärhjälp då.
Varför förvarade du allt där och inte på den nya restaurangen?
– Allt jag har beställt har levererats dit. När jag beställde alla grejer så jobbade jag på Sverkers, 56:an var inte klar.
Hur känns det idag?
– Jag vet inte vad jag ska säga, säger Anwar.
– Det är det värsta vi gått igenom, säger Zalkha.
Vad tror du har hänt?
– Vi försöker tänka att det är något tekniskt fel, säger Zalkha. Det är jättesvårt att tänka att någon har gjort det, om det skulle vara så blir det svårt att leva tryggt. Man är rädd och kan inte sova. I natt hade jag jättesvårt att sova, jag känner mig inte trygg.
Mitt i allt försöker Anwar blicka framåt.
– Jag måste öppna 56:an igen, men jag vet inte när. När jag mår bättre. Jag måste veta vad som har hänt innan vi kan gå vidare.
Har du varit på platsen efter branden?
– Ja, jag har varit där varje dag. Jag har kollat in och allt är borta. Allt, allt, allt.