– En stor stor sorg och ett elände. De där två åren efteråt, jag vet inte hur mycket jag grät och grät. Det var så hemskt.
Lena Johansson vill egentligen inte alls minnas natten den 5 april 1995. Det var en fruktansvärd upplevelse för henne och de andra tre bibliotekarierna på Boxholms bibliotek när det brann ner efter ett troligt elfel.
– Det är inga minnen jag vill ha. Det var helt sanslöst jobbigt. Men nu känns det som "urlänge sedan", säger hon.
Det är roligare att prata om det nya fina biblioteket som byggdes upp och invigdes i maj 1997 av dåvarande kulturministern Marita Ulvskog.
Lena kom till Boxholm redan 1973. Hon hade redan då lite timinhopp på bibblan. 1979 fick hon en halvtidstjänst och i början av 90-talet gick hon den första distansutbildningen på bibliotekshögskolan i Borås.
Larmet kom 01.30 natten till den 5 april 1995. Huset gick inte att rädda, böckerna brann upp allihop. Den första tiden efter branden var besvärlig. En tillfällig barack ställdes upp bakom gamla kommunhuset, men det gick inte att komma och låna böcker. I början fick man sitta där och läsa tidningen, eller böcker som samlats in efter hand. En bokbuss kom körande från Tranås. Den lilla filialen i Strålsnäs hade cirka 7 000 böcker som blev grunden i den nya utlåningen.
Böckerna visade sig inte vara försäkrade. Man fick hitta titlar att fylla de nya hyllorna på annat sätt.
– Det blev ett ganska annorlunda utbud. Min granne Göran Bergengren gick ut med en uppmaning i författarförbundet om att skänka böcker. Vi fick många fina bokgåvor men det blev också en del udda titlar som måste läggas in i vår bibliotekskatalog, berättar Lena med ett skratt.
Några bibliotek i landet skänkte fina böcker från filialer som skulle lägga ner, men även sånt som gallrats ur och de ville bli av med. Det blev ett mindre bokbestånd än tidigare. Och lite udda, på grund av donationerna.
1998 blev Lena chef på det nya biblioteket. Det var hon i tolv år farm till pensionen. Den tiden minns hon med stor glädje.
– Vi har ett fantastiskt fint bibliotek i Boxholm. En viktig mötesplats för ortsborna, där läslust sprids till barn. Det är viktigt för integration av kommunens nya invånare, tycker hon.
Hon har hoppat in som vikarie en del efter pensioneringen. Men nu är det barnbarnen och hemmet på landet som upptar hennes tid.