– Det gör jag ideellt. Jag har själv hållit på med meditation sedan 1980-talet och det är min stora passion.
Storvulna pensionärsplaner saknas. Flugfiske vill han förkovra sig i.
– Jag ska försöka leva ett så enkelt liv som möjligt. Sköta hälsan och motionera. Det är så viktigt att man gör det när man blir äldre.
I helgen höll han sin sista julottepredikan i Åsbo kyrka.
I predikan återvände han till hembygdens Risliden, en liten by i Västerbottens inland. Han var yngst i en stor syskonskara.
– Vi hade en närhet och värme till varandra i familjen och det har följt mig genom livet.
De många människor som Kenneth Lindström mötte med stora famnen efter julottan, kunde ses som ett bevis på det.
Efter frukost gick han sin vana trogen en timslång promenad med hunden Humle.
Kenneth Lindström och Marianne Gutler Lindström flyttar till en hyrd flygelbyggnad på Hadelöv gård utanför Mjölby.
Prästen avskedspredikar i Boxholms kyrka 8 januari. Sedan vill han i lugn och ro tänka över framtiden. Det har inte hunnits med före pensioneringen, det har gått i ett.
Två barn och fyra barnbarn finns i Skellefteå. Det talar för ett återvändande norröver. Å andra sidan har Kenneth hela sin prästtid (prästvigdes 1996) varit i Västra Östergötland, längsta tiden i Boxholms församling, och det är här nätverk byggts upp och relationer finns.
– Så jag är kluven, medger han.
Kenneth Lindström säger att han trivs både med traktens folk och klimatet i Östergötland.
Vis av erfarenhet är han försiktig med att staka ut planer.
– Livet blir aldrig som man tänkt sig. "Det är som det är och det blir som det blir", citerar han med ett roat leende Allan Karlsson på filmduken, 100-åringen som blivit 101.
Kenneth Lindström är för övrigt 67-åringen som om ett par veckor är 68.
Något fönster har han oss veterligen inte hoppat ut ur. Det skulle i så fall vara när han var fängelsepräst i Skänninge och höll en kurs för ekonomiska brottslingar om moral och etik. Han avslutade den med att ta internerna med på segling i Stockholms skärgård.
Då var han jagad av pressen – prästen.
Jagad av Gud har han också varit. I livets mitt. En stark andlig upplevelse fick Kenneth att känna prästkallelsen.
Redan då hade han hunnit med så mycket att det skulle räcka till en bok. Det kan bli en sådan, om speciella händelser i livet.
Som när han flera gånger var nära döden som gruvarbetare i Långsele.
– Som målvakt i Rislidens fotbollslag var jag van vid att kasta mig åt sidan. Det räddade mig vid stenras att jag gjorde det.