Nu när Yvonne gått i pension hoppas hon hinna baka lite mer.
Yvonne Svanström välkomnar in i sitt kök där hon har bakat en toscatårta. Nu blir det mer tid för bakning, konstaterar hon.
Efter 45 år på samma avdelning på äldreboendet i Boxholm lämnar hon yrkeslivet.
– Jag känner mig belåten med det jag gjort på jobbet, säger hon med ett leende.
Varför blev du kvar så länge på samma avdelning?
– Jag har alltid trivts och det är inte säkert det blir bättre på ett annat jobb.
En gång testade hon kort att hoppa in på en annan avdelning när det var covid.
– Men jag kände att jag trivdes bättre på min vanliga.
Efter 45 år på äldreboendets rehabavdelning i Boxholm går Yvonne Svanström i pension. Nu ska hon ta hand om sig själv, gå promenader och simma.
Yvonne har alltid trivts med sitt jobb som sjukvårdsbiträde. Att söka ett annat jobb har aldrig varit aktuellt för henne.
Yvonne gick en sjukvårdsutbildning direkt efter gymnasiet. Efter en kort sejour i Tranås fick hon en tjänst på den nya avdelningen för så kallad långvård i anslutning till Boxholms äldreboende.
– Jag är den enda som är kvar på den avdelningen av oss som började då.
De boende måste väl gilla ett bekant ansikte?
– Jag kanske har blivit mer som en vän för en del av dem. De har nog känt ett visst förtroende för en anställd med så många års erfarenhet.
Det har hänt mycket med vården på arbetsplatsen sedan hon började.
– De som var inlagda åt och gick på toaletten vissa tid. Det var så det var då.
Yvonne har sparat alla foton och tidningsurklipp från hennes arbetsplats. I fotoalbumet finns bilder från arbetsgängets möhippor, luciatåg och olika tillfällen på jobbet.
Yvonne minns också att det fanns särskild duschpersonal som hissade ner de boende på en brits i badkaret när de skulle tvättas extra ordentligt.
Var arbetet tyngre för kroppen då?
– Ja, det var mycket arm- och handkraft. Det fanns ju inga fjärrkontroller till sängar och dylikt.
Yvonne är tacksam att det har kommit in alltmer bra hjälpmedel genom åren.
Känner du dig sliten i kroppen?
– Nja, jag var hemma några veckor för några år sedan för att jag hade ont i ryggen, annars har jag nog bara kört på.
Förr i tiden ordnade personalen, tillsammans med sina barn, luciatåg för patienterna på avdelningen. Yvonnes dotter Fanny, som står i mitten på bilden, minns fortfarande att hon lussade där.
Yvonne har alltid trivts med sina kollegor och minns med glädje alla aktiviteter som personalen anordnat, exempelvis luciatåg med personalen och deras barn.
Bland det tråkigaste var när all personal fick söka om sina tjänster 2004 och delar av arbetsgruppen splittrades. Och hon gillar inte att personalstyrkan successivt minskat med tiden.
Under några år fick de anställda själva stå för sina arbetskläder.
– Jag minns att jag köpte egna i USA när jag var där på semester.
Nu behöver Yvonne inte bära arbetskläder längre, men hon bär ett vackert halsband hon fick som en utmärkelse efter 20 år på jobbet.
Blev det ingen mer utmärkelse efter 45 år?
– Haha, nej. Men jag är väldigt nöjd och tacksam över guldhalsbandet jag fick vid då.
När Yvonne Svanström arbetat 20 år på sitt jobb var det dags för gratifikation och hon fick ett guldhalsband av sin arbetsgivare.