Ett tiotal deltagare fick lära mer om hur man tolkar spår från utter och hur de lever.
Ett tiotal förväntansfulla personer har samlats vid Flemminge kraftstation. Flera av dem har systemkameror hängande runt halsen.
– Vi är här för att se om vi kan hitta utterspår, säger Peter Henriksson, aktivitetsansvarig i Svenska rovdjursföreningen.
Några uttrar hittar de inte och det är inte så konstigt.
– Uttrar är nattaktiva. Men vi har hittat spillning och de har ett gångstråk mellan den övre och nedre delen av kraftstationen.
– Jag kan inte så mycket om uttrar. Vi har bjudit hit en guide som vet mer. Det är också en chans att göra en utflykt tillsammans.
Vid träffen i Boxholm syntes ingen utter till, men däremot fann de spillning och ett gångstråk mellan den övre och nedre delen av kraftstationen.
Länsstyrelsen har vid fyra tillfällen sedan 1999 inventerat uttern i Östergötland. De har sett en ökning både i utbredning och antal. Uttern är fortfarande rödlistad men är på god väg att återhämta sig.
– Experterna bedömer att det finns mellan 30-40 individer i Boxholms kommun, säger Peter Henriksson.
– För uttern är det vägar som är den stora faran.
Peter berättar att Svenska rovdjursföreningen ofta gör den här typen av aktiviteter.
– Vi vill sprida kunskap om rovdjur. Kunskap ökar värdet att vara ute i naturen.
I Svartån finns det mycket uttrar. De är nattaktiva och skygga.
Svenska rovdjursföreningen vill värna om biologisk mångfald.
– Rovdjur har en viktig roll i näringskedjan.
Men rovdjur är en känslig fråga.
– Jag förstår att jägare blir oroliga att släppa ut sina hundar när det finns varg i närheten. Och det ett trauma för djurägare när rovdjur tar deras boskap.
Men Peter Henriksson är glad att rovdjuren finns i den svenska naturen.
– Ser jag en lodjursskit blir jag glad i hjärtat.