En tavla visar en mamma som bär sin gråtande son. Hon bär en ryggsäck med motiv av vita hus omgivna av skog, gräs och solrosor. Ett tidigare liv, nu nedpackat i en väska. Pojken är i tioårsåldern.
– Det där är jag. Det där är min mamma. I mitt land var jag orädd och en stor kille, men där var jag liten och rädd, säger Alexander Makarenko, 10, på engelska.
Nu står han på biblioteket i Boxholm och visar tavlor som både han och mamma Anastasiia Makarenko, 40, har målat. Gult och blått är återkommande i motiven – Ukrainas färger. En tavla som Sasha har gjort för tankarna till en orkan. I virvelns kärna är det mörkt. ”Min stress när jag tänker på vad som händer i Ukraina” anger texten som hör till.
Alexander och hans mamma flydde från hemstaden Slavyansk. Nu är de två av de 20-tal personer som står bakom utställningen ”Bröd och salt – möte med Ukraina”. Målningar blandas med bilder och små texter om konst, musik, folkdräkter, smide, bröd och annat som kännetecknar Ukraina. Utställningen är interaktiv och med ett tryck på mobilen levandegörs en del av det som illustreras på plats.
– Innan kriget hade kanske inte så många i Sverige mött ukrainare. Vi vill berätta om vilka vi är och det vackra i Ukraina, säger Natalia Ashtaui, 53, som också är på plats.
Hon levde ett vanligt liv i staden Irpin när kriget kom. Men till slut flydde hon till Sverige tillsammans med sin man och sina två söner.
På flera vikskärmar finns fotografier, bland annat på bostadshus. En del förstörda, en del intakta, som det Natalia bodde i. Hon pekar på ett höghus.
– Det här är bilder som vänner som är kvar har skickat. Här är en bild tagen från taket ovanför vår lägenhet, säger hon.
Utsikten visar ett hus som särskilt vittnar om kriget. Halva byggnaden är borta.
– Målet med ryska invasionen är att utplåna vår kultur, identitet, vårt språk. Att förbjuda allt som är kopplat till ukrainska rötter och traditioner. Vi kan inte acceptera det och Ukraina kämpar för hela Europa, säger Natalia.
Louise Hagberg, flyktingsamordnare i Boxholms kommun, berättar att utställningen har varit ett bra sätt att skapa en samhörighet.
– Det är också ett sätt att för de som bor här att lära känna personerna som kommit hit. De finns ofta här på eftermiddagarna och kan svara på frågor.
Utställningen pågår fram till 31 oktober.