Skakar man bara tillräckligt hårt så får man bort allt regnvatten från träden. Milo och Ashley berättar att de tycker om att vara ute i naturen.
När vi öppnar grinden till Mjölnarkullens förskola i Boxholm möts vi direkt av nyfikna barn med röda västar. Gänget på den röda avdelningen har koll på att vi kommer från tidningen och att vi är här för att prata med Uffe.
Uffe, eller Ulf Karlsson som han heter, är populär bland barnen. Nästan lite av en idol.
– Jag vill bara sitta i Uffes knä, säger Elise.
– Jag kan vinka med Uffe när mina föräldrar åker till jobbet. Då sitter jag i Uffes knä, säger Felix.
– Jag tycker om Uffe. Han kan ta springfart när jag gungar, säger Joel.
– Han är den bästa fröken, säger Elvira.
Fast fröken brukar de inte säga till honom.
– Nej, jag heter Uffe. De brukar säga mitt namn. Om de säger fröken så lyssnar jag inte för jag heter inte fröken.
Sedan Mjölnarkullen öppnade för drygt 10 år sedan har Uffe varit ensam man på förskolan.
Under sina snart tio år på Mjölnarkullen har Uffe varit den enda mannen och så har det varit under största delen av hans karriär. Egentligen sedan han gick Barn- och fritidsprogrammet på Birgittaskolan i Linköping 1979-81.
– Vi var 23 i klassen och jag var enda killen. När jag började jobba var vi några killar, de flesta var förskollärare. Men de försvann efter ett tag. De hittade andra jobb eller avancerade uppåt i hierarkin och jobbar inte med barn längre.
Det är inte så lätt att ta sig upp i träd. Men Joel kan.
Under utbildningen gjorde Uffe praktik ute på olika förskolor. Att han var kille var bara en fördel menar han.
– Jag blev populär för jag gjorde andra saker med barnen än de var vana vid. Jag byggde kojor och lekte med bilar.
Att Uffe hamnade inom barnomsorgen tackar han sin syokonsulent för, eller syv som det heter idag.
– När hon hörde att jag var intresserad av att jobba med barn ordnade hon extraprao till mig. Efter ett par dagar på en förskola var jag fast.
Förskolan Mjölnarkullen i Boxholm ligger strax intill en liten skog. En perfekt plats för att leka och upptäcka.
Den första förskolan som Uffe arbetade på när han slutade gymnasiet är nu nedlagd, den låg bara ett stenkast från Mjölnarkullen. Efter lumpen och en kort tid som vaktmästare sökte han sig tillbaka till barnomsorgen.
– Jag blev kontaktad av Mjölby kommun och började jobba i Lundby. Där var jag i fem år. Från 1989 har jag varit i Boxholm och sedan dess har jag varit den enda mannen. Det har passerat förbi en del män, men bara kortvarigt.
Elvira och Elise går i den röda gruppen på Mjölnarkullen i Boxholm. Just idag behövs både mössa och vantar.
Uffe tror att det krävs mod av en kille som vill välja ett gymnasieprogram som riktar sig mot barn.
– Att vara 16 år och välja att jobba med barn är lite annorlunda. Det finns ett visst grupptryck och det krävs något extra för att våga. Ungdomlig dumhet kanske, skrattar Uffe.
– Det krävs de som bryter mönstret. Och högre löner. Jag är i och för sig inte så lönefixerad. För mig räcker det att jag trivs.
Idag ska den röda gruppen gå med kartonger till återvinningen. Felix vet var kartongerna ska slängas.
Uffe menar att det ibland kan uppstå kulturer på arbetsplatser som domineras av ett kön.
– Det är ett problem som även kvinnor har i mansdominerade yrken. Det blir en viss jargong och ett visst arbetssätt som kan vara svårt att bryta. Kvinnor vill ofta att alla ska bli lyssnade på. Många män har svårt med det. De vill komma till beslut direkt och om alla får prata är inte så viktigt.
I början av 2000-talet hade Uffe tröttnat på förskolans värld och ville prova något annat. Men det visade sig bli tillfälligt.
– Jag testade att jobba i skolan ett halvår, men det passade inte mig. I förskolan samarbetar vi. I skolan gick lärarna till sitt klassrum och gjorde sin grej. Jag saknade förskolan och när jag kom tillbaka trivdes jag ännu bättre. Det är barnen som gör det roligt att gå till jobbet. Det är de som är anledningen till att jag fortfarande jobbar kvar.
Uffe har jobbat på förskola i över 40 år. "Jag testade att jobba i skolan i ett halvår, men det passade inte mig."
Uffe älskar naturen och tar gärna med sig barnen ut i skogen. "Det blir så trångt inne. Här ute är det friare." På bänken ser vi Elvira, Elise, Uffe, Milo, Ashley och Joel.