Therese Sherlunda driver Malexanders ekolantbruk sedan 2011.
– När jag träffar nya kunder brukar de tycka att det är coolt att jag är tjej och nötbonde, säger Therese Sherlunda. De tycker det är fränt att jag hanterar motorsåg, kör traktor och har kossor.
Therese driver Malexanders ekolantbruk på gården Skärlunda Mellangård, cirka två mil öster om Boxholm. På gården finns för tillfället ett tjugotal köttdjur av raserna belted galloway, rödkulla och fjällko.
– Jag är intresserad av avel och jag tycker att det är kul att bevara de gamla svenska lantraserna. Eftersom jag har naturbeten så passar de bra in här.
Therese är utbildad lantmästare och har ett heltidsjobb inom den gröna näringen vid sidan om arbetet på gården. Hon brinner för ekologisk odling och menar att det nästan är en livsstil.
– Mitt mål är ett öppet landskap som inte växer igen. Jag värnar om den biologiska mångfalden. Förr var ju alla gårdar ekologiska, sedan kom DDT och på 80-talet skulle man bespruta allt.
– Moder Jord säger ifrån. Kolla bara på de extrema oväder vi sett på senare tid. Vi måste tänka till om vi vill vara kvar här på jorden.
I hagarna vid Skärlunda Mellangård trivs hästarna och korna tillsammans.
Belted galloway är en av de raser som finns på Malexanders ekolantbruk. Den har ett lager underull och päls över det, så den trivs att vara ute året om.
Köttet som hon får fram säljer hon direkt till konsumenten utan mellanhänder.
– Innan jag slaktar har jag tagit upp beställningar från kunderna. Jag kör mina djur till ett litet slakteri utanför Frödinge. De färdiga köttlådorna levererar jag själv till kunderna. På så sätt får jag direktkontakt med konsumenterna.
Therese besöker många gårdar i Sverige och hon känner inte till så många andra kvinnor som driver eget lantbruk.
– Just i Malexander bor det en kvinnlig lantbrukare till. Det är roligt att vi är två och att vi bor så nära varandra. När jag möter kollegor inom branschen är det få som reagerar på att jag är tjej. Jag möts aldrig av "lilla gumman", utan bedöms efter min kompetens.
Therese Sherlunda har precis skaffat linderödssvin. De ska inte ätas upp utan hjälpa till att hålla landskapet öppet.
Trots att gården funnits i familjen i sex generationer var det inte självklart att någon i släkten skulle driva den vidare.
– Hade du frågat mig när jag var 20 år hade jag sagt blankt nej. Men 2011 var tiden mogen. Jag var färdig med Stockholm.
Hon flyttade till Skärlunda och tog över gården.
– Min pappa växte upp på gården och flyttade till Stockholm som ung. När jag tog över verksamheten hade markerna varit utarrenderade i 60 år. I slutet stod det tomt här.
På Malexanders ekolantbruk finns nötdjur av raserna belted galloway, fjällko och rödkulla.
Therese berättar att ta över gården och göra ett så kallat generationsskifte tog nästan 10 år.
– Alla inblandade ska vara nöjda. Det finns många minnen och känslor kopplade till ett lantbruk. Det är inte som att sälja en lägenhet.
– Jag började om från scratch och jag är långt ifrån klar. Rom byggdes inte på en dag. I framtiden skulle jag vilja ha ett eget styckeri, en liten gårdsbutik och kanske göra egen ost.
Therese Sherlunda levererar själv köttet till kunderna.
"På så sätt har jag direktkontakt med konsumenterna."
Att driva ett lantbruk idag är förknippat med höga kostnader och att man måste satsa för att överleva. Så behöver det inte alls vara, menar Therese.
– Jag tror att det handlar om att nischa sig. Vill man bara att verksamheten ska rulla på som den alltid gjort? Vad har man för mål med sitt lantbruk? Man måste titta på vilka förutsättningar som gården har och rätta sig efter det.
På gården finns brahmahöns. Just den här dagen när vi var på besök hade hönsen fått besök av räven.
2017 kunde tv-tittarna följa Thereses sökande efter kärleken i programmet "Bonde söker fru". Även om hon inte hittade kärleken under inspelningen blev hon en erfarenhet rikare.
– Det var kul att vara med. Att jag inte hittade kärleken beror kanske på att många skräms av en stark kvinna som vet vad hon vill. Jag kan skåla i champagne, men även hantera en skruvmejsel.