När Region Östergötland gick ut på sin Facebooksida och berättade att Malin Jonsson från Boxholm hade fått utmärkelsen "Årets diabetessjuksköterska" i Sverige blev det många "likes". När maken Roger sedan delade inlägget på sina sociala medier kom även gratulationer och hurrarop från glada boxholmare.
– Jag har ju inte Facebook men jag har förstått att det är många som har gratulerat mig där, säger Malin med ett leende.
Det är Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård som varje år utser "Årets diabetessjuksköterska" i Sverige och Malin är både stolt och rörd.
– Jag blev så förvånad när jag fick priset! Bara det att någon tog sig tid att nominera mig tycker jag är jättestort.
Vem var det som nominerade dig?
– Det var två personer som skickade in en gemensam nominering. Doktorn jag jobbar tillsammans med, Ulf Rosenqvist, och professor Carl Johan Östgren som är ordförande i Diabetesrådet.
I nomineringen lyfts hennes engagemang inom diabetesvården. Bland annat nämns hennes delaktighet i diabetesrådet och att hon är ansvarig sjuksköterska i det regionala programrådet för diabetes inom sydöstra sjukvårdsregionen.
– Jag har även fått många gratulationer från kollegor vilket värmer i hjärtat.
Malin gick vårdlinjen på gymnasiet och har sedan dess arbetat inom vården. Men hon var först inne på en helt annan yrkesbana.
– Jag hade tankar på att bli elektriker, men när det var dags att välja gymnasielinje fegade jag ur. Jag tänkte att det bara var killar som gick den utbildningen.
Har du ångrat ditt val någon gång?
– Nej, inte direkt. Vården är väldigt bred när det kommer till att välja vad man vill jobba med. Men sedan har det varit gånger då det har varit väldigt tufft.
Som färdigutbildad undersköterska var det svårt att få ett arbete så Malin utbildade sig till sjuksköterska ganska snart efter gymnasiet. Därefter fick hon jobb på äldreboendet i Boxholm.
– Det var ganska tufft med mycket ensamarbete så jag sa upp mig. När det lades ut en annons om sommarvikariat på vårdcentralen sökte jag och fick jobbet.
När vikariatet var slut gjorde Malin en kortare sejour på vårdcentralen i Mantorp innan hon fick en fast tjänst på vårdcentralen i hemkommunen.
– Den var då privatägd och hyrde in en diabetessjukstöterska från Mjölby. Men de privata ägarna ville ha en sköterska permanent och det var då jag halkade in på den utbildningen.
Blev du utvald att få gå?
– Det var nog mer att jag var sist anställd och ingen annan ville gå. Så jag hade ett val, gå utbildningen eller bli av med jobbet, skrattar Malin.
Men det visade sig vara ett lyckokast. Även om mycket var nytt trivdes hon i sin nya roll. Men efter ett tag blev det för tufft att arbeta kvar i Boxholm på grund av att det var så stor snurr på doktorer.
– Då var det "stafettläkare" i Boxholm vilket innebar att det hela tiden kom nya till oss. Utan fasta läkare var det svårt att få diabetesteamet att fungera.
Malin bytte efter ett tag arbetsplats och började på Diabetes- och blodtrycksavdelningen på Lasarettet i Motala. Och hon vet exakt när hon började.
– Jag fyllde 39 år samma dag och nu har jag varit där i snart 14 år.
Trivs du med jobbet där?
– Ja, det gör jag men vi har varit underbemannade ett tag och det har verkligen varit kämpigt. Men nu har jag fått två nya kollegor så det känns jättebra, lite som en nystart!
Malin jobbar på lasarettet med patienter som har diabetes typ 1. Eftersom det kan vara svårt att lära sig leva med sjukdomen har hon bland annat en stöttande funktion.
– Livet blir annorlunda och det är en kronisk sjukdom som man måste sköta för att inte få följdsjukdomar.
Varför får man diabetes?
– Orsaken till diabetes typ 1 är inte klarlagt. Typ 2 beror ofta på att vi äter för mycket och rör på oss för lite.
Eftersom utmärkelsen "Årets Diabetessjuksköterska" kom som en överraskning för Malin hade hon inte anmält sig till utbildningen i Malmö där prisceremonin skulle hållas.
– Jag hade just gått en annan utbildning så jag tänkte inte gå den i Malmö. Men då sa doktor Ulf Rosenqvist att jag skulle anmäla mig.
Efter utbildningen var det en kongressmiddag på kvällen där Malin fick ta emot priset inför 150 personer.
Vad var det för pris du fick?
– Ett stipendium på 20 000 kronor vilket är mycket pengar för mig.
Vet du vad du ska göra för pengarna?
– Nej, inte riktigt. Jag grunnar på att eventuellt åka på en kongress om diabetes, men vi får se.