Emil kommer springande till dörren och hoppar glatt när han märker att de har fått besök. Han är ovanligt pigg för en jack russell på fjorton vårar. Emil och Irene har kamperat ihop i många år och tillsammans ser de till att tillvaron blir aktiv och munter.
– Vi håller koll på varandra, berättar Irene och lyfter upp honom i famnen.
När Irene kom till Sverige under 80-talet var det inte helt enkelt att få ihop tillvaron som ensamstående mamma i ett nytt land. I bagaget hade hon med sig en sjuksköterskeexamen och 12 års arbetslivserfarenhet, men hade bestämt sig för att byta karriär. Börja om från början.
– Jag lärde mig snabbt svenska och började arbeta på förskola.
Irene bestämde sig för att satsa helhjärtat på läraryrket. Hon läste upp sina betyg på Komvux och blev sedan antagen till lärarprogrammet med svenska och tyska som huvudämnen.
– Det var så klart tufft att leva två personer på bara studielånet, men jag var väldigt målmedveten.
Irene tog examen och började arbeta som lärare i Flemingsberg. Arbetstimmarna var långa och pendlingstiden lika så. I kombination med personliga omständigheter blev det helt enkelt för mycket och Irene gick till slut in i väggen.
– Jag ville fortsätta arbeta men i min situation var det inte realistiskt. Nu är jag sjukpensionär.
Vardagen har sedan dess inte varit densamma. Men hennes intresse för demokrati och jämlikhet kunde inte livets motgångar knäcka, berättar hon. Irene gick med i Miljöpartiet i Hultsfred och satt sedan med i byggnadsnämnden, fram till 2014.
– Då valde jag att lämnat partiet när de rörde sig för mycket åt höger. Det var inget dramatiskt avslut utan jag sa helt enkelt bara som det var.
I stället sökte hon sig till ett parti som hon ansåg bättre matchade hennes värderingar.
– Jonas Sjöstedt vänder inte kappan efter vinden. Det gör inte jag heller.
Irene berättar att hon vill se ett Boxholm där människor umgås över generationer, och där människor med olika kön och sexualitet är jämlika. Och hon vill även se ett Boxholm som satsar mer på miljöfrågor.
– Nu har jag lämnat in ett medborgarförslag om att sätta upp skyltar mot tomkörning vid infarterna till kommunens större samhällen. Visst kan det tänkas vara en liten grej men allt gör skillnad.
Hon har även idéer om hur integrationen skulle kunna förbättras. Ett sätt menar hon är att stötta föreningar som inte bara lär ut språk, utan även den svenska kulturen.
– I mitt område bor det en del nyanlända och jag brukar se till att vi möts och hittar på saker ihop. Dels för att de ska lära sig språket men också för att de ska lära sig mer om kulturen.
Irene utgår från sina egna erfarenheter som invandrare och har tröttnat på kommentaren som hon ofta får: ” Men du är ju från Tyskland, du räknas ju inte som invandrare”.
– När jag får den kommentaren blir jag rasande. Det är rasism. Det är viktigt för mig att alla är jämlika.