Mellon är så mycket mer än en musiktävling och Sångarbröderna ännu mycket mer än en manskör i Boxholm. På det lokala planet slår de nog Mello i popularitet. Deras tre föreställningar ”Schlager’in’box” var slutsålda långt innan det var dags i helgen. Folk vet vad Sångarbröderna går för och gillar visst schlager. Det var en ytterst lyckad kombination visade det sig.
Vilka låtar som går hem hos publiken var också tydligt. Ribban sattes med "En riktig jävla schlager" framförd av Ulf Bergwall, Mats Lönngren Dick Magnusson, då publikhavet kom i sin första gungning.
Gustaf Montelius spelade inte bara elpiano utan höll ihop kvällens sångnummer med historiska tillbakablickar och snusförnuftiga funderingar.
Det måste ha varit svårt att välja låtar, men naturligtvis saknades inte Abba, Bröderna Herrey med "Diggi loo, diggi ley" och sina gyllene skor, Lena Philipssons "Det gör ont" med mikrofonstativdans och Carola med sin "Främling".
Ordförande Jan Holmbom själv fick plocka körsbär i sin trädgård. Det och att göra tre sådana föreställningar på raken verkade bekomma honom väl, eftersom han dagen efter åter var på benen för att springa halvmaraton, Kanallöpet mellan Ljungsbro och Borensberg.
När sista numret var framfört kanske en viss besvikelse infann sig, att årets vinnande svenska bidrag, Sanna Nielsens "Undo", saknades i repertoaren.
För svårt för Sångarbröderna, de är ju trots allt amatörer. Men icke, låten kom i extranumret, och en och annan i publiken fällde säkert en känslosam tår.